Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2011 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 313 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12 +
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Fault in Our Stars
Annat: Läst som pocket, har filmatiserats.
Handling:
Sextonåriga Hazel kämpar med cancer sedan flera år tillbaka. Hon bär ständigt på vetskapen att hennes sjukdom är obotlig. Under en stödgrupp för unga cancerpatienter träffar hon Augustus, en kille som är frisk från sin sjukdom. Han ger Hazel en glimt av hopp och en möjlighet till en ljusare framtid. Deras vänskap växer snabbt, och de upptäcker hur mycket de har gemensamt. När Hazel är med Augustus känner hon sig som en vanlig tonåring, men i ensamheten hemma påminns hon om sin verklighet. Tillsammans med Augustus vågar Hazel göra saker hon aldrig trott att hon skulle klara av, och hon upplever en lycka som känns ny. Men hur mycket tur kan man egentligen ha?
Omdöme:
Det här är en fantastisk bok. Den är fylld av sorg, men ger också många stunder av glädje. Berättelsen har en unik vinkling med fokus på ungdomar som lever med cancer, vilket ger en intressant inblick i deras liv och tankar. Boken bjuder på en mängd minnesvärda citat som verkligen stannar kvar. Jag tyckte om nästan alla karaktärer, och det var svårt att avgöra vem jag gillade mest av Hazel och Augustus, eftersom de båda är så fängslande. De är lika men ändå olika på många sätt. Augustus har alltid kloka svar och en poetisk sida, medan Hazel genomgår en stor förändring under berättelsens gång. Hon blir så levande och glad i Augustus sällskap. Ett citat som verkligen fastnat hos mig är:
”Man dör inte av dem om man inte tänder dem”, sa han, precis när mamma kom fram till trottoaren. ”Och jag har aldrig tänt någon. Det är en metafor, förstår du. Man sätter den dödande grejen mellan tänderna, men man ger den inte makten att döda.”
Betyg: ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★ ★
Tankar om boken:
- Markera för att läsa (Läs bara om du läst boken)
- Augustus kallar alltid Hazel för ”Hazel Grace”, vilket Hazel initialt inte uppskattar. Denna lilla detalj gör att jag tycker mer om Augustus som karaktär. Han inleder alltid sina telefonsamtal med ”Hazel Grace”.
- Det är sorgligt att Hazel tvekar att inleda en relation med Augustus eftersom hon fruktar att hon snart kommer att dö och inte vill att han ska behöva sörja henne, likt när hans tidigare flickvän gick bort i cancer.
- Det är intressant hur de med cancer kan skämta om sin situation. Till exempel säger Hazel till Isaac: ”Jag har blivit skitsnygg sedan du blev blind.”
- Augustus och Hazel pratar om sin sjukdom och döden på ett avslappnat sätt, som om de diskuterar vädret. Det är både tragiskt och vackert på samma gång.
- Varför måste författare alltid ta livet av ens favoritkaraktärer?
