Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2014 (Engelska), 2015 (Svenska)
Antal sidor: 307 (inklusive eventuell efterord/tack)
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Den unga eliten, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Young Elites
Andra delar i serien: Rosensällskapet, Midnattsstjärnan
Handling
Adelina Amouteru är en av de få som överlevde den fruktansvärda sjukdomen blodfeber. Många dog, och de barn som överlevde bär på synliga tecken från sjukdomen. Adelina har silverfärgat hår och saknar ett öga. Dessa barn, som kallas malfettos, ses som mindre värda av samhället där hon bor. Till och med hennes far ser ner på henne och försöker bara hitta något användbart i hennes skador. Det finns dock malfettos som har visat sig ha speciella förmågor och de kallas för Den unga eliten. Adelina har alltid beundrat dessa individer, men har länge gett upp hoppet om att kunna bli en av dem. Eller har hon?
Omdöme
Jag blev verkligen överraskad av den här boken. Jag hade förväntat mig något som liknade Legend, men det visade sig vara något helt annat. För det första utspelar sig berättelsen i det förflutna, och för det andra… den här boken har en dystopisk känsla, trots att den inte utspelar sig i framtiden. Den påminner om många dystopier, men det finns avgörande skillnader. Vanligtvis är huvudpersonen en stark tjej, men i detta fall är det inte riktigt så.
Boken har en mörk ton; den är sorglig och tragisk, men samtidigt spännande. Jag saknar dock den där glädjen som ofta finns i andra böcker, vilket paradoxalt nog gör den mer minnesvärd. Språket är lättförståeligt och berättarperspektivet växlar mellan kapitlen, vilket hjälper läsaren att få en djupare förståelse för karaktärerna.
Karaktärerna i denna bok skiljer sig från andra. Adelina är inte den typiska starka protagonisten. Hon är fylld av hat och vrede, vilket bidrar till den mörka atmosfären. Jag ser detta som en styrka; det är tydligt att författaren har lyckats förmedla en komplex känsla.
Ett starkt intryck gjorde slutet på mig. Jag visste inte att detta var första delen av en trilogi, så jag blev både arg och förvirrad. Nu, efter att ha reflekterat över det, anser jag att slutet är helt okej och det sticker verkligen ut. Inget blev som jag hade förväntat mig, och de sista 80 sidorna var oerhört sorgliga.
Sammanfattningsvis blev jag positivt överraskad av denna unika och avvikande bok. Den har ett starkt, men mörkt språk, och karaktärerna är verkligen olika från vad man vanligtvis stöter på. Slutet är också speciellt. Författaren har verkligen lyckats skriva en berättelse som lämnar ett bestående intryck.
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
