Den här veckan har jag, lite oväntat, inte haft så mycket tid att skriva på bloggen. (Det är ju påsklov…). Men jag har å andra sidan haft gott om tid att läsa. Jag har planerat att göra ett ”30-dagarsinlägg” varje måndag, men i måndags blev det inte av. Så istället skriver jag detta inlägg idag.
Jag har funderat mycket på en specifik fråga och har haft svårt att komma fram till ett bra svar. Det här är definitivt en av de mer utmanande frågorna i denna utmaning. Självklart finns det karaktärer man kan känna igen sig i under läsningen, men det är sällan man verkligen minns en karaktär efteråt. Just nu kan jag inte komma på någon karaktär som jag verkligen känner igen mig i.
Jag läser ofta böcker där karaktärerna är 15-16 år gamla, eftersom de flesta böcker som passar mig språkligt och svårighetsmässigt är riktade till en något äldre publik än 13-åringar. Visst läser jag också böcker med karaktärer i åldern 12-13, men de är ofta mer lättlästa och karaktärerna får sällan tillräckligt med djup för att man ska minnas dem. Det handlar mer om handlingen än om karaktärerna, vilket gör att man inte lär känna dem på samma sätt.
Det jag vill säga är att jag ofta har svårt att relatera till karaktärerna i de böcker jag läser. Antingen är de för ”gamla” för att jag ska kunna se mig själv i dem, eller så är de i min ålder men boken utforskar dem inte tillräckligt. Jag kan känna igen mig i vissa karaktärer, men ofta inte helt och hållet. Just nu kan jag inte komma på någon karaktär som jag tycker att jag liknar särskilt mycket. Kanske är det också svårt att se sig själv på det sättet, eftersom man sällan reflekterar över sin egen personlighet.
Visst skulle det vara kul att kunna säga att jag känner igen mig i Katniss, Tris eller någon annan stark och inspirerande karaktär, men det stämmer nog inte riktigt. De kommer från en helt annan verklighet och har helt andra förutsättningar. Dessutom är allt de gör noggrant planerat och genomtänkt, vilket gör dem ännu mer imponerande.
Så, medan jag fortsätter att läsa och utforska dessa fiktiva världar, får jag nöja mig med att njuta av berättelserna utan att alltid behöva se mig själv i dem.
