Förlag: Semic
Utgivningsår: 2010 (Engelska) 2014 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 359 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Maze Runner, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Scorch Trials
Andra delar i serien: I dödens labyrint, I dödens stad, I solstormens spår, The Fever Code
Filmer: The Maze Runner, The Scorch Trials
Annat: Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar
Handling:
Flykten från labyrinten var bara början… Efter att ha tagit sig ut trodde Thomas och de andra att de skulle få sina liv tillbaka. Men de hade ingen aning om vad som väntade dem. Nu vet de. En ödelagd jord, skadad av klimatförändringar och sjukdomar. En verklighet av kaos. Flykten är långt ifrån över. De har två veckor på sig att korsa en bränd öken. De skrämmande synerna och farorna de ställs inför kommer att etsa sig fast i minnet. För den som överlever. Kommer Thomas och hans vänner någonsin att bli fria? Finns lösningen på gåtan bland Thomas förlorade minnen?
– Bokens baksida
Omdöme:
Det var ett tag sedan jag läste första delen i serien, vilket gjorde att jag inte hade allt klart för mig, men jag hängde ändå med och kom ihåg detaljer allt eftersom. Jag anser att detta är en bra fortsättning på del ett, men de skiljer sig markant åt. Denna bok känns betydligt mer ”våldsam”, medan del ett kändes mindre brutal och mer som en thriller ibland. Språket flyter bra och dialogerna är humoristiska, vilket jag uppskattar.
Berättelsen är intressant och spännande, men ibland blir den lite för komplicerad och överdriven med en hel del märkliga händelser. Till exempel (Spoiler) blev det förvirrande när ”Råttan” pratade om att de inte kunde lita på sina sinnen, eftersom allt kunde vara en illusion, vilket gjorde att man aldrig visste om det som skedde verkligen hände… (Slut på spoiler)
Handlingen är engagerande och delvis underhållande, med inslag av humor. Jag tycker om att Thomas ständigt återfår minnen från sitt förflutna, vilket gör att man själv kan försöka knäcka gåtan.
Karaktärerna ger mycket till berättelsen, men ibland blir det för många att hålla reda på. Det gör att man inte alltid hinner lära känna de som verkar intressanta, eftersom fokus ofta ligger på huvudpersonerna. Karaktärerna är välgjorda, var och en med sin unika humor och personlighet. Jag har fastnat för flera av dem och det är svårt att välja en favorit eftersom de alla är så olika. Thomas är självklart den karaktär man lär känna bäst, och jag tycker att han och Minho är mina favoriter. De är både smarta och tuffa, och deras humor gör att man ofta skrattar under läsningen. Även om Minho ibland kan vara lite elak mot andra, så bryr han sig verkligen om dem, vilket jag uppskattar hos honom.
Jag tycker att detta är en okej fortsättning på del ett, även om jag gillade den första boken mer. Denna del kändes ibland för våldsam, brutal och komplicerad. Det fanns inte lika mycket möjlighet att själv delta i att lösa mysteriet kring vad som hände. I ”I dödens labyrint” kunde man själv försöka lista ut hur de skulle ta sig ur labyrinten, vilket gjorde läsupplevelsen mer interaktiv. Jag rekommenderar boken till ungdomar som gillar spännande äventyr som ofta tar oväntade vändningar och utmanar ens förväntningar!
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
