Grattis bloggen!

Ja, idag firar min blogg ett helt år. Det känns lite märkligt att jag har hållit på så länge. Totalt har bloggen fått omkring 3000 sidvisningar, vilket överträffar mina förväntningar. Är det verkligen så att någon läser mina inlägg? Det verkar faktiskt så…

Sedan jag startade har jag upptäckt andra bokbloggar och fått tips på böcker som jag annars aldrig skulle ha stött på, vilket har varit jättekul. Jag har också haft möjlighet att dela med mig av mina egna boktips och förhoppningsvis inspirerat andra att läsa. En sak som jag inte riktigt tänkte på i början (eller i alla fall inte så mycket) är hur mycket man faktiskt utvecklar sitt skrivande. Efter ett år av bloggande ser jag tydligt skillnaden när jag går tillbaka och läser mina första inlägg.

Här är ett utdrag från min första recension av Divergent, som jag då tyckte var jättelång och var så stolt över:

”Väldigt bra bok. Jag gillade karaktärerna väldigt mycket, speciellt Beatrice. Även Four gillade jag, för han var så mystisk och intressant. Det enda negativa jag kan komma på är att handlingen kom igång lite sent, för i början kändes det mest som en uppbyggnad. När handlingen väl började var det inte så mycket kvar av boken… Men i slutet gjorde det inte så mycket. Det var bra att boken innehöll olika genrer som dystopi, kärlek och spänning.”

Och här är ett utdrag från min senaste recension av en bok som jag gav 5/5 i betyg (Himlen börjar här):

”Ja, vad ska man säga! Den här boken är helt fantastisk. Den är förstås otroligt sorglig, men man kan ändå finna lycka i den, vilket jag tycker är imponerande av författaren. Boken är verkligen händelserik och oväntat spännande, med hemligheter om Bailey och hennes mamma som gör att man vill läsa vidare. Språket är vackert och flyter på bra, trots att det är lite ”tyngre”. Den här boken gick snabbt att läsa, för man ville hela tiden veta hur det skulle gå för Lennie. Språket är unikt och boken kan få en att både gråta och skratta. Karaktärerna är också speciella. De är roliga och intressanta, och jag gillar de små detaljerna de har. Som Lennies mormor som tror att en blomma visar hur Lennie mår, eller Joe som kommer med croissanter och är så charmig. Och Lennie, som skriver små dikter och gömmer dem överallt. Hur kan en författare ens komma på sådant? Det gör att karaktärerna känns så verkliga och man verkligen lär känna dem.”

Det är tydlig skillnad, vilket känns bra. Det visar att bloggandet verkligen har varit en positiv utveckling för mitt skrivande och min förståelse för böcker och deras uppbyggnad. Det där lät nästan som en skolutvärdering…

Just nu har jag inga planer på att sluta blogga, även om det så småningom kommer att ske. Ingen lever för alltid. I början skrev jag nästan bara recensioner, men nu har jag en mix av inlägg, vilket var min avsikt från början, men jag saknade inspiration då. Nu har jag massor av idéer och det blir bara roligare att blogga.

Så, grattis till min blogg på ettårsdagen och stort tack till alla er läsare som faktiskt verkar bry sig om vad jag skriver!


Jag har också funderat på att starta en Facebook-sida för bloggen, så att det blir enklare att se när jag uppdaterar. Har någon av er erfarenhet av det? Ska man skapa en sida eller en grupp? Kommer mitt namn att synas där? Jag vill inte dela med mig av mitt efternamn, så jag undrar hur det fungerar. Dela gärna med er av era tips!

Vanessa

About Vanessa

Vanessa är 42 år gammal och bor i Nacka med sin man och två barn. Hon älskar internet och bloggar om allt från böcker, film, kändisar och TV.