Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012 (Engelska), 2013 (Svenska)
Antal sidor (med eventuellt efterord/tack): 388 st
Åldersgrupp (enligt mig): 12 +
Serie: Delirium-trilogin, del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Pandemonium
Andra delar i serien: Delirium, Rekviem, Delirium stories
Annat: Sista kapitlet måste vara det längsta någonsin (88 sidor)!
Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar.
Handling
Kärlek ses som en sjukdom, ett brott. Regeringen har total kontroll. Skulle du välja att ge upp eller strida? Lena har flytt till vildmarken och blivit en del av motståndsrörelsen som växer. Men hon känner sig inte riktigt hemma där. Hon vill inte bli botad, men längtar efter livet innanför stängslet, där hon känner att hon hör hemma. Med tiden lär sig Lena att hantera sin nya verklighet inom motståndsrörelsen, men tvekan gnager kvar. Är verkligen motståndsrörelsen helt godhjärtad? Kan man verkligen vara god med det hat som frodas utanför stängslet?
Omdöme
Det var ett tag sedan jag läste första delen, vilket gjorde att jag inte hade så mycket av den i minnet, men jag kom snabbt in i berättelsen. Jag anser att denna bok överträffar den första; den är mer spännande och kärleken känns mer äkta. Till en början trodde jag att boken var svagare än del 1, men efter ungefär 150 sidor ändrade jag mig. Berättelsen är inte så actionfylld, men den är ändå fängslande, kanske för att kärlekshistorien som växer fram är så intressant.
Boken är ganska förutsägbar, men det stör mig inte. Språket flyter på bra, även om det är lite anonymt. Varannat kapitel utspelar sig i dåtid och varannat i nutid, med fokus på Lenas tid i motståndsrörelsen. I början tyckte jag att det var en smula förvirrande, men ju mer jag läste desto mer uppskattade jag det, då det ger en djupare förståelse för berättelsen. En nackdel är att vissa karaktärers öde avslöjas i nutiden, vilket kan ta bort lite spänning. Till exempel (spoiler) när Tack och Hunter är borta, så vet man att Tack överlever eftersom han är med i nutiden. (Slut på spoiler)
Karaktärerna i boken tilltalar mig inte särskilt mycket. Lena är mer sympatisk i denna del än i den förra, där hon var feg och påverkad av reglerna. Nu är hon starkare och tuffare, men fortfarande ingen favorit. Julian däremot är en fantastisk karaktär som jag verkligen gillar. Han är modig och snäll; trots att han inledningsvis är lite feg, vågar han till slut vara sig själv, vilket jag uppskattar. Det är också underhållande att läsa om honom när han ställer naiva frågor om kärlek och deliria – han har ju ingen aning om vad det innebär. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gillar honom så mycket, men hans utveckling är imponerande.
Karaktärerna i motståndsrörelsen är okej, men inga av dem sticker ut. Omslaget till boken är verkligen vackert. Jag minns att omslaget till del 1 hade ett ansikte, men här såg jag inget först. Men efter att ha granskat det närmare upptäckte jag konturerna av en mun. Omslagen är vackra och ansiktena är subtilt dolda.
Boken påminner mig lite om Rör mig inte-trilogin. (Spoiler) Julian = Warner, som visar sig vara god och inte ”ond” på riktigt. Alex = Adam, rebellen. Båda kämpar om Lenas hjärta, men vem kommer hon att välja? Jag hejar på Julian, för Alex känns som om han riskerar att bli lika svartsjuk som Adam, vilket jag inte gillade. (Slut på spoiler)
Betyg
★ ★ ★ ★ ☆ (På gränsen till 5/5 stjärnor)
