Jag har äntligen sett Insurgent för några dagar sedan. Det har blivit en del filmrecensioner här på bloggen nyligen, så jag försöker hinna ikapp med filmer jag missat under skolterminen. Insurgent var lite krånglig att se på grund av 15-årsgränsen. Ärligt talat minns jag inte så mycket från boken, som jag läste förra sommaren. Här är min recension. Som med tidigare filmrecensioner kommer detta att bli en jämförelse samt mina tankar kring filmen. I bokrecensionen har jag gått in mer på handling och karaktärer. Om du inte har läst böckerna, var medveten om att det kan förekomma spoilers!
Till att börja med: Varför 15 år?
Jag undrar varför filmen har 15-årsgräns. Den är inte särskilt våldsam, men jag kan tänka mig att man inte vill att barn under 15 ska kunna se den ens med vuxet sällskap, vilket förklarar åldersgränsen. Synd, tycker jag. Som sagt, filmen är inte överdrivet brutal, vilket jag ser som en fördel. Visst finns det inslag av våld, men det känns inte påträngande eller överdrivet, vilket kan hända i andra filmer, även om boken har sina våldsamma scener.
Jag tycker att övergången från bok till film har gjorts på ett bra sätt. Jag kan inte komma på några specifika delar som saknas, även om vissa händelser har justerats, vilket är ganska naturligt. Skådespelarna känns rätt för sina roller, och miljöerna är väl utformade. Jeanines karaktär är verkligen träffande; hon ser både ond och perfekt ut, precis som beskrivs i boken.
Repliker och relationer
En aspekt jag verkligen uppskattar med filmen är att flera repliker är direkt hämtade från boken. Det gör att man känner igen sig mer. Vanligtvis brukar dialogerna ändras kraftigt, men här är det flera citat som är ”original”.
Jag gillar Tris och Tobias och deras kärlek, som känns äkta. En sak som störde mig var att deras relation upplevs som för perfekt. I boken finns det konflikter och lögner som gör att man blir mer investerad i deras relation och verkligen vill att de ska bli ett par igen. I filmen verkar de leva lyckligt (så gott det går), vilket är okej, men det känns lite för tillrättalagt och inte helt realistiskt.
En annan detalj jag saknade var Tris vänskap med Uriah, Marlene, Lynn, Zeke och Christina. Jag vet att några av dem är med, men deras vänskap får inte så mycket utrymme i filmen, vilket jag tycker är synd. Det hade kunnat ge filmen mer djup och känsla.
Avslutande tankar
Filmens slut var ”rätt”, men jag tycker att det kunde ha varit mer i linje med boken. Det var ändå ganska likt. Överlag är filmen välgjord och skiljer sig inte mycket från boken, och de flesta känslorna är desamma, även om teman som vänskap och kärlek har hamnat lite i skymundan.
