Paper Towns är filmatiseringen av John Greens bok med samma namn. Filmen hade premiär i Sverige den 24 juli 2015. För en gångs skull var jag tidig med att se den; jag såg den redan i onsdags! Jag läste boken för ungefär ett år sedan, så jag mindes inte allt direkt, men efter ett tag började minnet komma tillbaka. Här är min recension av boken.
Filmen har verkligen lyckats få till en mysig och underhållande familjefilm. Med tanke på att boken är full av roliga scener och är välskriven, var förutsättningarna goda. Varken boken eller filmen är särskilt händelserika – de kan knappast klassas som actionfilmer – men det finns ändå tillräckligt med händelser för att hålla intresset uppe.
Jag uppskattar hur budskapet om att hitta sig själv lyfts fram, trots all humor. Filmen får faktiskt fram några tårar, särskilt mot slutet, men den känns aldrig överdrivet känslosam. Som sagt, filmen är verkligen underhållande och varje scen är väl genomförd. Skådespelarna passar bra i sina roller, och flera av dem har man sett tidigare i The Fault in Our Stars och andra produktioner.
Jag gillade verkligen karaktärerna Ben och Radar; de passade perfekt i sina roller och hade en speciell vänskap med Quentin. Miljöerna kändes också trovärdiga, exempelvis Agloe, som jag hade föreställt mig liknande.
När en bok blir film är det alltid scener och detaljer som försvinner, och här fanns det några saker jag saknade. I boken får man en djupare förståelse för alla karaktärer, inklusive Margo, men filmen har inte tid för det. Boken lägger stort fokus på att Quentin inte känner den verkliga Margo, vilket gör att han verkligen behöver tänka för att hitta henne. Den insikten saknade jag i filmen, förutom i slutet.
I filmen kändes ledtrådarna och de stunder när de listade ut var Margo kunde befinna sig alldeles för lätta, och tempot var så snabbt att man knappt hann fundera själv. Bilresan, som var en av de roligare scenerna, kändes också för kort, vilket jag kan förstå, men det var fortfarande en av höjdpunkterna. Den och natten med Margo under hämndaktionen!
Och angående boken – John Green har verkligen skrivit en fantastisk bok som är både rolig, djup, känslosam och smart.
Det här blev kanske inte mycket till recension, men mer om själva storyn kan ni hitta i min bokrecension, så det kändes onödigt att upprepa mig.
