Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2005 (Engelska), 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 310 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Ingen serie, men författaren har skrivit flera liknande böcker
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Looking for Alaska
Annat: Gavs ut 2007 som ”Var är Alaska”.
Handling:
Miles Halter börjar känna sig uttråkad av sin vardag och de vänner som egentligen inte är hans. Han läser självbiografier av kända personer och lär sig deras sista ord. För att söka efter sitt Stora Kanske bestämmer sig Miles för att avsluta sina skolår på en internatskola i Alabama. Där träffar han Översten, en intelligent kille som har en aversion mot rika ungdomar, samt Takumi, Lara och Alaska. Alaska, som är den mest fascinerande tjejen Miles någonsin har mött. Hon är rolig, smart, mystisk och har ett rum fullt av böcker, vilket gör att Miles snabbt faller för henne. Han har aldrig känt sig lyckligare, tills allt plötsligt förändras. Det värsta tänkbara inträffar, och Miles klandrar sig själv medan han försöker förstå vad som egentligen hände och hitta en väg ut ur lidandets labyrint.
Omdöme:
”Letar efter Alaska” lämnar mig med många frågor, gråtande, ibland klokare och ibland med ett svagt leende. Det är en vacker och tankeväckande bok med ett, som alltid med John Green, fint budskap och en unik berättelse. Denna bok väcker många olika känslor och får mig att tänka. Den gör mig mållös, som bara John Greens böcker kan. Jag gillar boken, men kan inte riktigt sätta fingret på varför.
John Green skriver oförglömliga böcker och har en unik stil när det kommer till språk, upplägg, karaktärer och handling. Berättelsen är speciell och de udda inslagen gör den ännu mer intressant. Karaktärerna, religionslektionerna, buset, de sista orden och vänskapen bidrar till en rik upplevelse. Miljön, en internatskola, känns både mysig och underhållande. Det är spännande att läsa om livet på en internatskola, där gemenskapen mellan vännerna är påtaglig.
Boken följer John Greens klassiska mönster: en lite nördig kille blir förälskad i en ouppnåelig tjej. Det kanske kan kännas trist, men jag uppskattar det. Berättelsen berör och är sorglig på ett balanserat sätt, samtidigt som den bjuder på mycket humor.
Språket i boken är fantastiskt; det kombinerar humor, djup, skönhet, enkelhet och sorg. Det intressanta upplägget med dagar istället för kapitel, samt delarna före och efter ”händelsen”, är både fängslande och unikt. Jag uppskattar det, eftersom det gör det lättare att följa med och ger en bättre känsla för tidens gång. Med tanke på bokens titel och baksidestexten var intrigen inte särskilt överraskande. Det kändes nästan förutsägbart, vilket i början var lite frustrerande, men sedan blev det ändå skönt. Jag trodde först att boken inte skulle beröra mig, men det gjorde den verkligen.
Karaktärerna påminner om dem i tidigare böcker, vilket kan kännas lite trist, men de fungerar bra ihop. De är osannolika, men ändå verkliga. Ingen karaktär fångade mig helt, tyvärr. Miles är en smått irriterande kille som jag ibland har svårt att förstå. Han utvecklas under berättelsens gång, och jag lär mig att gilla honom mer. Översten är en sympatisk kille, och hans humor och vänskap med Alaska och Miles är fin.
Alaska var inte min favorit i början. Hon verkade elak och irriterande, och hade en uppblåst självbild. Men ju mer jag lärde mig om hennes bakgrund, desto mer förstod jag henne. Hon är verkligen mystisk, knasig, smart, rolig och unik på många sätt. Men visst har hon ett lite för stort självförtroende?
Ibland kändes det som att alkoholen och rökningen överdrivits. Jag uppskattade inte när Miles gick från att vara duktig till att bli storrökare och bryta mot skolans regler. Bokens avslutning var bra och lyste upp den sorgliga situationen något. Jag tror att den här boken skulle kunna bli en riktigt bra film.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
