Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2008 (Engelska), 2011 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 317 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 11+
Serie: Hungerspelen, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Hunger Games
Andra delar i serien: Fatta eld, Revolt, Balladen om sångfåglar och ormar
Filmer: The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay Part 1 & Part 2
Annat: Omläsning (Jag lovar att jag har läst serien förut, för ca tre år sedan).
Handling
Varje år direktsänds Hungerspelen, en av de mest uppmärksammade mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton år ut för att delta. De lottas fram och skickas genast till huvudstaden där de stylas, tränas och presenteras i direktsända intervjuer. För att överleva måste de vinna publikens gunst och få sponsorer. Varje år skapas en ny arena där ungdomarna släpps ut. Men endast en får komma hem!
Omdöme
Min relation till Hungerspelen har varit en berg-och-dalbana, ungefär som Katniss och Peetas förhållande. Först var jag helt såld på boken, sedan började jag se svagheterna och nu är jag tillbaka på kärleksspåret igen. Trots tvivel har kärleken alltid funnits där. Så, ja, jag älskar den här boken. Och att skriva denna recension känns som en utmaning…
Handlingen är verkligen unik. Den bjuder på en intressant samhällsskildring och en underhållande berättelse, fylld med starka känslor som kärlek, sorg och vänskap, som skildras på ett trovärdigt sätt. Boken är spännande och de skarpa dialogerna och scenerna har inte förlorat sin charm, trots att jag kan många av dem utantill. Miljöerna och känslorna är så välbeskrivna att man verkligen känner sig närvarande. Trots den brutala handlingen känns det aldrig som att det går överstyr, vilket är imponerande.
Språket är både vackert och lite kaxigt. Den här intressanta blandningen tilltalar mig och ger boken ett bra flyt. Spänningen ökar ständigt med nya vändningar som gör det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Det finns så många träffande, överraskande och roliga citat att jag knappt kan välja några. Tänk bara på intervjun med Peeta innan spelen…
Katniss är en karaktär som är så oemotståndligt charmig i sin otydlighet. Hon är rolig, smart och modig; jag gillade henne redan innan spelen. Hennes relation med Haymitch är underhållande. Under spelen får vi se nya sidor av henne och jag tycker om henne ännu mer. Hon blir verkligen sitt sanna jag och är så fascinerande. Om jag skulle beskriva allt jag gillar med henne skulle det ta en evighet, men jag har skrivit mer än ett A4 om henne i en skoluppgift, så fråga gärna om ni vill veta mer!
Och Peeta, vilken kille! Från första sidan är han charmig och jag älskar hans ödmjukhet och humor. Man kan inte annat än att bli förälskad. Att han visar så många oväntade sidor under spelen gör honom ännu mer intressant.
Relationerna i boken är fantastiska och lämnar ett bestående intryck. Det är spännande att inte veta exakt vad som pågår mellan Katniss och Peeta, eller mellan Haymitch och Katniss. Jag kan inte låta bli att nämna härmskrikan, en så fin symbol som jag också har skrivit om i ett skolarbete, även om det kanske känns lite off-topic här.
Bokens slut är också unikt och betydelsefullt, med allt som händer på bara några sidor.
Sammanfattningsvis: Jag älskar allt med den här boken och hoppas att den alltid kommer att betyda mycket för mig. Språket, handlingen, karaktärerna – allt är så unikt och intressant att jag blir helt beroende och ibland stannar upp i livet för att tänka på den.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ★
