Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2015 (Finska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 168 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-16
Serie: Lumikki Andersson, Del 3
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Musta kuin eebenpuu
Andra delar i serien: Röd som blod, Vit som snö
Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar.
Handling
Lumikki har genomgått ett turbulent år, men nu verkar det som att lugnet har infunnit sig. Hon försöker återgå till en normal tillvaro, även om tankarna på sin bortgångna syster ständigt gnager i bakhuvudet. Varför skulle alla dölja sanningen för henne? Lumikki har fått huvudrollen i en skoluppsättning av Snövit och har dessutom en pojkvän som hon är förälskad i. Allt verkar fridfullt tills ett skrämmande brev når henne från en mystisk beundrare. Det första brevet följs av alltmer hotfulla meddelanden. Lumikki tar sig an jakten på den som står bakom breven och inser att denna person kanske vet mer om hennes förflutna än hon själv gör. Kan beundraren ha svaren hon söker?
Omdöme
Vad som en gång var en spännande och unik deckare har nu växt till något helt annat. Jag är osäker på vad jag tycker om den här utvecklingen. Det känns som att trilogin har tappat sin väg. Den första boken erbjöd ett fängslande mysterium, men de efterföljande delarna har känts mer som en påtvingad och overklig historia. Den här boken är inte särskilt spännande; det handlar mer om saker som inte har med ”beundraren” att göra som fyller sidorna.
Jag uppskattar att berättelsen rör sig mellan nuet och Lumikkis förflutna, men ibland känns det som om vissa aspekter överdrivs. Språket är enkelt och lättläst, men flytet i texten lämnar en del att önska. Det finns en kombination av ett enkelt språk och försök till något mer ”elegant”, vilket gör att det ibland känns konstigt och hindrar läsupplevelsen. Dessutom är alla sångtexter som dyker upp regelbundet störande och känns bara onödiga; de bidrar inte med något till berättelsen.
I den första delen var Lumikki en karaktär jag verkligen gillade. Hon var smart, rolig och unik. Nu framstår hon mest som en gåta, och jag har svårt att relatera till henne. Hon känns oärlig och inte särskilt smart längre. Lumikki har tappat sin tidigare självsäkerhet och mod att sticka ut. Jag saknar den gamla Lumikki, även om hon kanske är lyckligare nu. Det var fascinerande att läsa om hennes styrka och list.
Och till sist… (Spoiler) Det faktum att Lumikkis föräldrar trodde att hon var ansvarig för sin systers död kändes helt osannolikt och förstörde mycket av min läsupplevelse. Det kändes inte trovärdigt. (Slut på spoiler)
Sammanfattning
Detta är en avslutning på en serie som inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Boken har sina spännande stunder och en intressant handling, men utvecklingen av både berättelsen och karaktärerna har tyvärr gått åt fel håll. Den känns torr och brutal, vilket påverkar min totala upplevelse negativt.
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
