”När första ljuset tänds, öppnar julens dörr och alla glädjer sig åt att fira advent.” Hur många gånger har man inte hört denna vackra adventsdikt? Och hur många gånger har man inte mumlat sig igenom den, bara för att man glömt hur den fortsätter? Nu vet vi. Fast det verkar finnas lite olika versioner…
Idag är det första advent – vilket skämt. (Jag ville egentligen inte använda det där klyschiga rimmet, men jag behövde förmedla min poäng. Hittade inga bra alternativ till ”skämt”.) Ja, vilken adventsstämning man får av det här vädret. Jag har ingen aning om hur det ser ut på andra ställen i landet, men här i Stor-Stockholm är det regn och ruggigt och… enligt vad jag hört, ganska kyligt. Måste erkänna att jag faktiskt inte har varit ute överhuvudtaget idag. Det närmsta jag kom frisk luft var när jag satt i hallen och min lillasyster öppnade dörren och lät den stå öppen…
Dagen har inte bjudit på något mer intressant än pluggande. Egentligen hade jag inte så mycket att förbereda, men vi ska skriva egna låtar i musik. Det har gått sådär; det är svårare än man tror. Melodin är nog klar, men att försöka skriva text i skolans oljud är helt omöjligt. Och nu börjar tiden rinna ut. Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt när jag var ensam hemma. En och en halv timmes arbete resulterade i fyra eller fem påbörjade texter som jag snabbt raderade, vilket ledde till lite panik. Jag får väl säga att jag har skrivit en låt med teckenspråk när jag skickar min ljudinspelning till läraren…
Sedan spenderade jag lite tid med att läsa Francesca av Melina Marchetta, som verkligen är bra. Efter det bläddrade jag igenom skolkatalogerna, räknade hur många gånger jag stått upp på klassfotot (2 av 9 gånger, och två kataloger saknas – det finns fortfarande hopp), försökte klura ut vissa personers mystiska försvinnanden, och kollade hur många olika stavningsvarianter som finns på vissa namn.
