Jag har inte gett upp hoppet om en novell, film eller något annat. Oj, jag inser nu att jag inte ens har nämnt vad jag pratar om. Ni kanske har listat ut det vid det här laget. Igår var det premiär för Mockingjay part two och bilden. Ja, jag syftar på Hungerspelen som nu är helt över. Tre år senare och på mindre än tre timmar har allt kommit till en slutpunkt.
År 2012 läste jag den första boken och blev helt förälskad. Sen fortsatte jag med de andra böckerna och såg filmerna. När den andra filmen kom, var jag där också. Förra året var jag på premiären av Mockingjay part one mitt i natten. Efter det försvann Hungerspelen i mängden, och Divergent tog över som favorit. Jag hade tydligen tröttnat på serien.
Nu i höst läste vi den första boken i skolan och jag blev irriterad på mig själv för att jag trott att jag tröttnat. Jag blev mer förälskad än någonsin och började se om filmerna. Jag inledde också ”Operation omläsning”. Jag har sett om de två första filmerna igen och även den första. Idag såg jag den avslutande filmen på nya Filmstaden Scandinavia i Solna. Innan dess läste jag också ut Revolt.
Så nu är det faktiskt helt över. Åtminstone utan överraskningar, men jag kan lova att jag kommer läsa om böckerna minst en gång i livet och se om filmerna minst tre gånger. Så helt slut är det faktiskt inte. Dessutom har jag läst någonstans att filmskaparna överväger att göra en till film, och det är vad jag klamrar mig fast vid just nu. Om bara Suzanne Collins kunde skriva en novell eller något…
Jag planerar att recensera Catching Fire (som jag inte hunnit med än…) imorgon och sedan Revolt. Efter det kommer en recension av den här filmen. Men jag kan redan nu säga att det var en fantastisk upplevelse. Jag blev verkligen imponerad av filmen.
Efteråt stannade jag kvar i säkert fem minuter. Det låter kort, men det kändes långt i en tom salong där folk väntade utanför på att städa. Jag ville se om det stod något särskilt om Philip Seymour Hoffman, som spelade Plutarch Heavensbee och som tyvärr gick bort i början av 2014. Jag tyckte de hanterade hans frånvaro bra i slutet. Jag vet egentligen inte varför jag stannade; det skulle antagligen bara stå ”In memory of”. Men ändå, det kändes viktigt. Kanske var det också för att samla mig efter min gråtattack. Jag gick innan eftertexterna var slut och missade allt.
