Sedan jag först läste serien har jag ofta funderat på vilken av böckerna som egentligen är min favorit. Nu har jag, efter en märkligt lång tid, kommit fram till att det är omöjligt att utse en enda bok som den bästa. I det här inlägget tänkte jag dela med mig av mina tankar kring detta.
Det hela började med Hungerspelen, en distinkt dystopisk berättelse om dödslekar och brutalitet. Här finns även inslag av humor, kärlek som berör men som också kan bli kall, samt sorg och hat. Politiken smyger sig in på ett intressant sätt. Sen kommer Fatta eld, där konceptet fortsätter, men med ännu högre insatser. Spelen är mer brutala, taktiken skärps, och kärleken berör på djupet och kan få en att gråta av skönhet. Politiken får en ännu större plats här. Den andra boken bygger verkligen vidare på det som etablerades i den första.
Så kommer vi till Revolt, som avviker från sina föregångare. Här råder ett totalt mörker, där sorg och hat dominerar. Politiken blir ännu mer central och det är både intressant och spännande. Kärleken är inte lika glittrande, men den känns så äkta och sorglig, vilket ger den en egen styrka.
Det jag vill få fram är att böckerna är så olika varandra. De bygger på samma grundtanke, men tänk dig att läsa Revolt utan att ha tagit del av de andra. Det skulle inte beröra lika mycket. Böckerna kompletterar verkligen varandra, vilket är en del av tanken med en trilogi. De skapar en atmosfär och man lär känna karaktärerna så väl att den sista boken känns som en naturlig avslutning.
Jag ser gärna böckerna som olika steg i en process. I Hungerspelen sätts allt i rörelse. Idéer om uppror börjar ta form, och folket börjar förstå sitt hat mot huvudstaden genom Katniss och Peetas deltagande i spelen. Med Fatta eld, som för övrigt har en briljant titel, intensifieras upproret. Folket börjar visa sitt missnöje, trots livsfara. I Revolt kommer de professionella revolutionärerna in för att styra upp situationen. De har väntat länge på denna möjlighet, och nu är den här. Den riktiga revolutionen inleds.
Det är skickligt gjort, och att titlarna relaterar till handlingen ger en djupare förståelse. Det blir tydligt att det är svårt att älska bara en bok i serien. Jag uppskattar verkligen hela trilogin. Utan de två uppföljande böckerna skulle inte Hungerspelen kännas så fantastiskt och fulländat som den gör. Visst, den är unik, men den är inte helt komplett utan de andra delarna.
Det är skönt att ha nått denna insikt. Men om jag skulle tvingas välja en favorit, skulle det bli Fatta eld. Den är som en uppgradering av Hungerspelen, med allt det där extra. Jag älskar relationerna mellan Katniss och Peeta, deras vänskap med Finnick och även bandet till Haymitch. Det finns så mycket djup i dessa relationer. Jag uppskattar också själva spelen, som är så välgjorda med klockan, brödet och räddningen. Även det som sker utanför spelen är skrivet med stor finess. Politiken och maktspelen får en mer framträdande roll här, vilket är sällsynt i ungdomslitteratur. Kärleken är så vacker att jag nästan gråter när jag läser.
Men utan de andra böckerna skulle jag nog inte uppskatta Fatta eld lika mycket. Det är också värt att notera att det är mittenboken. Oftast är mittenböcker de svåraste att skriva, eftersom de ska leva upp till så många förväntningar. De brukar också vara de svagaste. Första boken är så bra att man vill läsa vidare, vilket sätter press på den andra. Den sista boken måste knyta ihop allt på ett starkt sätt. Fatta eld lyckas verkligen med detta, vilket är imponerande av Suzanne Collins.
Just nu känner jag mig lite frustrerad. Efter att ha skrivit klart hela detta inlägg, försvann plötsligt hälften av texten, inklusive den bästa delen. Så det här får bli ett hastigt försök, och jag är säker på att det inte är lika bra som det skulle kunna ha blivit. Riktigt irriterande.
