Av: Sofie Berthet
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 403 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Nova-trilogin, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Dimensioner
Andra delar i serien: –
Annat:
Handling:
Nova är en gymnasieelev i Skateholm och lever ett helt vanligt tonårsliv med vänner, killar och skola. En dag ser hon en kvinna som plötsligt försvinner, och det lämnar henne med en känsla av att hon inbillat sig. Men snart börjar märkliga saker hända. Nova känner sig förföljd, men vet inte av vad. Samtidigt träffar hon Alex, en ny kille i Skateholm, och de knyter snabbt an. Men något är inte riktigt rätt. Varningssignaler om att hon ska akta sig för Alex dyker upp, och den obehagliga känslan av att vara förföljd släpper inte. Alex beter sig konstigt och försvinner ofta med osannolika undanflykter. Det är något som inte stämmer, men Nova får inte grepp om vad det är förrän Alex avslöjar en osannolik hemlighet.
Omdöme:
Jag hade förväntningar på den här boken, men tyvärr infriades de inte. Handlingen är inte direkt unik; tidsresor har vi sett förut. Visst kan det vara intressant att läsa om, särskilt om det finns en spännande twist, men det saknades här. Jag hade också svårt att förstå vad boken egentligen handlade om. Det hände nästan ingenting, och de få spännande ögonblicken försvann snabbt i en ström av ”Vi ska skydda dig, akta dig för dem, bla bla bla…”.
Språket minns jag knappt, vilket säger en del; det var varken fantastiskt eller uselt, snarare mitt emellan. Inledningen kändes seg, och jag hittade inget flyt i läsningen. Det blev aldrig så spännande som jag hade hoppats.
Karaktärerna lämnade också en del att önska. Det kändes som att författaren försökte göra dem intressanta, men de förblev platta och pliktskyldiga. Nova, Alex och Eya var inte så fängslande att jag längtade efter nästa bok. De kändes mest som vanliga tonåringar utan något som verkligen stack ut. Dessutom var relationen mellan Nova och Alex svår att relatera till; den kändes inte genuin och deras dynamik var förvirrande.
Jag förstår att det är en utmaning att skriva om framtid och nutid, och att det är lätt för läsarna att vara kritiska. Men första boken i en serie måste verkligen fånga intresset. Den behöver ha tempo och oväntade vändningar, och karaktärerna måste vara minnesvärda för att man ska vilja fortsätta läsa.
Jag vill också ge författaren lite beröm, för det finns en ryslig känsla som verkligen kommer fram, och jag kände en viss oro under läsningen. Det finns ett obehag i förföljelserna som tillför något till berättelsen. Omslaget är snyggt och titeln smälter in i designen på ett intressant sätt. Jag missade faktiskt titeln första gången jag såg det.
Sammanfattning:
Jag är tyvärr inte imponerad av ”Dimensioner”. Kanske är det bara inte min typ av bok. Det händer inte mycket, och fokus ligger mest på relationerna som inte riktigt fungerar. Karaktärerna känns platta och ytliga, och språket är inte tillräckligt drivande för att göra läsningen engagerande. Den här boken har tyvärr gjort att jag tvekar inför att läsa nästa del, för första boken behöver verkligen vara fantastisk. Tvåan kan vara okej, men den avslutande delen måste verkligen imponera. Tyvärr lyckas ”Dimensioner” inte med detta.
Betyg: ★ ★ ☆ ☆ ☆