Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2013 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 414 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Tell the wolves I’m home
Annat: Läst som pocket
Handling:
New York 1987. Fjortonåriga June står inför sin morbrors död i aids. Han var en centralgestalt i hennes liv, och hans bortgång lämnar henne med en tung sorg. Hennes liv förändras när hon möter Toby, en man som också sörjer Finn. En oväntad vänskap utvecklas mellan dem, och hemligheter som länge varit dolda kommer fram i ljuset. Under denna resa lär sig June mer om sig själv och sina närstående, vilket får djupgående konsekvenser för henne.
- bokus.se
Omdöme:
Jag har hört många positiva omdömen om denna bok, hur vacker, sorglig och unik den är. Men jag måste erkänna att jag inte delar den uppfattningen. Handlingen tilltalar mig inte alls, och att den utspelar sig på 80-talet gör den bara mindre intressant. Den känns gammaldags och svår att relatera till, vilket är avgörande när man läser. Berättelsen framstår som något konstig och otydlig; med mer fokus på handlingen hade det kunnat bli något riktigt bra.
Jag saknar ett språk som flödar och har en fantastisk stil. Istället upplever jag språket som segt och inte så vackert eller unikt som jag hade hoppats på. Det låter verkligen som att det hör hemma i en annan tid, vilket författaren ska ha cred för, men det passar inte riktigt en redan tragisk berättelse. Jag har svårt att engagera mig i texten, och varje kapitel känns som en utmaning att ta sig igenom.
Karaktärerna imponerar inte heller på mig. De känns ganska ytliga men har ändå sina unika drag. June förstår jag mig inte på; hennes tankar och handlingar är för mig svåra att följa. Istället för att utvecklas i positiv riktning, verkar hon snarare gå bakåt. Toby tilltalar mig inte heller, men hans relation med June har sina fina stunder, även om den känns något udda och inte helt realistisk. Jag har svårt att relatera till karaktärerna, vilket kanske beror på att berättelsen utspelar sig i en annan tid och plats än vad jag är van vid.
Det jag dock verkligen uppskattade var hur syskonrelationen förändrades, från att vara ansträngd till att bli varm och fin.
Sammanfattningsvis är det en gåta för mig hur så många kan uppskatta denna bok, medan jag har en helt annan åsikt. Jag antar att smak är subjektiv. Handlingen känns inte särskilt unik och lider av att den inte är fullt utvecklad. Språket passar för 80-talet men har inget som fångar mig som läsare. Karaktärerna känns ganska bleka, men syskonrelationen är något jag verkligen gillade.
Betyg: ★ ★ ☆ ☆ ☆
