Det har gått ett tag sedan jag var i Mexiko, och tiden har verkligen flugit förbi med allt skolarbete. Jag hoppas på en lugnare period snart, annars hörs vi kanske till sommaren, haha. Här kommer fortsättningen på första veckan i Mexiko. Här är del 1.
26/12
Dagen tillbringades som vanligt, med bad på stranden och i poolen, och lite solande. Lunchen åt vi på hotellet, vilket var det enklaste alternativet när vi ville ha nära till vatten i den gassande värmen. Jag måste erkänna att jag var lite trött på de små bufféerna vid det här laget. Det fanns visserligen fräscha sallader, men det är inte riktigt min grej. Man var lyckligt lottad om det fanns potatis, men nachos var alltid på menyn! Den här dagen var dock lunchen riktigt bra. Supergott kött och potatis!
På kvällen planerade vi att äta på ett gatukök som serverade tacos, men tydligen ansåg de fortfarande att det var helg, så det var stängt. Trist, men vi passade på att ta en promenad i ”staden”. Vi träffade även två svenska tjejer som åkt samma väg som vi. Det är alltid trevligt att kunna prata lite svenska.
Efter att ha insett att vårt tänkta ställe var stängt började vi leta efter ett annat alternativ. Vi hade ju tagit oss hit och ville gärna undvika hotellets buffé. Det var fullt överallt, så vi hamnade till slut på en fiskrestaurang som vi hört skulle vara fantastisk. Det var ganska sent, men min lillasyster hade redan ätit en tallrik pommes frites, ifall hon inte skulle gilla maten. Mamma och pappa beställde ”Dagens fisk” och jag gick på kött och potatis. Ja, kött på en fiskrestaurang. Maten var okej, och vi lyckades hitta tillbaka till hotellet i mörkret, vilket var en utmaning. Tack och lov fanns det en lysande skylt som ledde oss rätt. Trötta som vi var, gick vi direkt till sängs när vi kom tillbaka.
27/12
Den här dagen har jag dragit mig för att skriva om, för den var riktigt hemsk. Allt började tidigt på morgonen när jag vaknade med hemska myggbett som nu hade förvandlats till stora, kliande blåmärken. Det var fruktansvärt. Jag insåg snart att jag hade tur, för mina föräldrar hade blivit matförgiftade och hade varit uppe minst en gång i timmen hela natten. Vi hoppar över detaljerna, men det visade sig att ”dagens fisk” förmodligen var ”förra veckans fisk” eller något liknande. Vi löste aldrig mysteriet med vad som gjorde dem sjuka, men jag och min syster har nu fått bevis för att kött- och pommes frites-dieten är den bästa.
Vi planerade att hyra en golfbil den dagen, men det föll snabbt bort. Vår jacuzzi fungerade inte, och de kunde inte laga den, så vi lyckades förhandla till oss en gratis golfbil för en dag. Lite av ett lyxproblem kanske. Dagen innan hade vi även hört från svenskarna vi träffade att de inte hade något varmvatten, och duschmunstycket var en liten snäcka. Ja, en sådan dusch fanns vid havet hos oss, men duscharna på rummet var inte mycket bättre. Man fick kämpa för att få ur schampot ur håret.
Min syster och jag skulle gå och äta frukost själva och började planera för hur vi skulle lösa det. På väg upp diskuterade vi med pappa när mamma vaknade och frågade vad vi gjorde. Vi sa att vi skulle gå till frukosten, men hon förklarade att klockan bara var halv sju, så det var bara att krypa tillbaka i sängen en stund till.
Väl i restaurangen visade det sig att de, av alla dagar, serverade smoothie. Sorgligt för mamma och pappa som inte kunde äta. Vi njöt av en lyxig och snabb frukost och drack massor av smoothie, nu när ingen kunde säga åt oss. Nej, vi var faktiskt duktiga och ordentliga. Vi kände oss så vuxna när vi fixade allt själva och lyckades be om plastmuggar och tallrikar för att ta med mat till våra föräldrar.
Vi hade även fått tillåtelse att bada själva, vilket kändes stort. När vi kom tillbaka var pappa i färd med att ringa efter läkare, eftersom de mådde riktigt dåligt och inte fått i sig något att äta. Det var tydligen inte lätt. Pappa försökte ringa ett läkarnummer och sedan receptionen, som knappt kunde engelska. Det slutade med att han gick till receptionen för att få hjälp. Det komiska var att jag och Madeleine hade sett några läkare vid poolen tidigare, men nu var de tydligen onåbara.
Medan pappa var borta ringde telefonen och jag svarade. Det var receptionen, och jag hörde pappas röst i bakgrunden. Jag sa att ”jo, pappa är där nu”. En stund senare kom pappa tillbaka och berättade att de ringde och sa att ”min son svarade i telefon”. Alltså, va? Jag låter ju inte som en kille.
Till slut kom läkarna, och det visade sig vara samma personer som vi sett tidigare vid poolen. De var trevliga och hade med sig en tolk, så vi kunde göra oss förstådda. Efter lite mirakelinjektioner var både mamma och pappa på fötter igen, om än lite svaga. Det var skrämmande hur snabbt de kände sig bättre efter injektionen. Jag undrar verkligen vad det var i…
Resten av dagen spenderade vi vid poolen medan mamma och pappa vilade i varsin solstol. Madeleine var hungrig, så vi skulle beställa nachochips till henne i baren. Hon är riktigt kinkig och ville bara ha chips, vilket inte var det enklaste att förklara. Efter en lång väntan fick vi till slut en tallrik med chips och någon konstig orange ost. Varför ska allt vara så krångligt? Pappa hjälpte oss att förklara, och vi fick även en lektion i hur man äter chipsen. Vi skyndade oss till stranden med chipsen, och som vanligt kom servitörer och frågade om vi ville ha juice eller något.
28/12
Jag vaknade klockan 5 av ett riktigt oväder. Först förstod jag inte vad som lät, men det lät som någon sk
