I fredags kväll var jag och min familj på Friends Arena för att delta i genrepet inför finalen av årets melodifestival. Det här inlägget kommer därför att handla om något helt annat än böcker. Det var faktiskt tredje gången vi var på ett sådant här genrep, men i år hade vi inte planerat att gå. Men med ett så imponerande startfält lyckades vi få tag på biljetter i sista minuten. Tur för oss!
För er som har varit med om det här vet hur mycket kul som händer innan showen börjar. Sponsorerna bjuder på allt möjligt, som chokladhjul, tävlingar och andra överraskningar. I år lyckades vi vinna en påse med taco-saker och en dammsugare (!). Tidigare år har vi även fått med oss en stor chokladkaka. Vi kom dit tidigt och gick runt för att njuta av atmosfären innan vi satte oss på våra platser.
Det var en underhållande ”förshow” innan genrepet drog igång. Teknikerna och arrangörerna var riktigt roliga och bidrog till stämningen. Vi fick också spela in ”puffen”, den korta snutten som sänds på tv klockan 19.30 på lördag kväll.
Själva showen började sedan, men ärligt talat, allt som sker innan är nästan lika underhållande. Det är intressant att se hur de arrangerar allt, som att flytta stolar för att en viss grupp ska kunna springa genom publiken. Dessutom får man en inblick i alla små fusk och tricks som används under numren!
När det var dags för lite prat i Greenroom ville de inte avslöja för mycket, så istället blev det en del knäppa samtal. Gina Dirawi pratade med Robin Bengtsson och frågade varför han satt ensam. ”Var är ditt crew?” undrade hon. ”Jag vet inte”, svarade han. När hon frågade om låtens betydelse och vem den handlar om, sa han bara: ”Ja, det är ju inte jag som har skrivit den, så jag vet inte”. Han var ärlig när han sa att om folk gillar hans låt bör de rösta, annars inte.
Gina pratade också med Oscar Zia, som hade ett riktigt rufsigt hår och rosiga kinder. ”Är du kär?” frågade hon. Oscar svarade att det nog bara var sminket, och att han hade massor av smink i ansiktet. ”Finnarna måste bort, vet du”, sa han, och plötsligt handlade samtalet om finnar och deras gemensamma problem med dem. Oscar kom med rådet: ”Kläm dem inte!”.
Vi fick också träffa en låtsasvinnare, Boris René, som dock inte fick sjunga sin låt. Istället var det två dansare/sångare som framförde en annan låt. Efteråt kom pressen och artisterna var med i intervjuer och signerade autografer. Vi insåg att vi inte hade någon penna, trots att pappa alltid brukar ha med sig en! Lite synd.
När jag nu har sett finalen på riktigt förstod jag också att vi fick se en akt som inte var med i den riktiga showen. Den togs tydligen bort… Så det är verkligen något speciellt att vara på genrepet istället för den officiella tävlingen. Det känns mer avslappnat och roligt, med alla misstag som kan uppstå. Dessutom får man se hela arrangemanget bakom kulisserna som gör allt så imponerande!
