Nu har vi äntligen kommit till dagen då jag kan berätta mer om min resa till Mexiko. Jag fortsätter där vi slutade – på det nya hotellet i Cancún. Här kan ni läsa om första veckan och här är det senaste inlägget. Lyckligtvis hände inte lika mycket den här veckan, så fokus var på sol och bad. Skönt för er som slipper läsa långa texter.
30/12
Idag tillbringade vi nästan hela dagen vid poolen. Det var en stor skillnad mot förra hotellet, där det bara fanns en pool och cirka 20 solstolar. Här fanns sju pooler att välja på, och vi hittade snabbt vår favorit. Men det var fullt av folk överallt, och trots tydliga skyltar om att man inte fick boka solstolar var handdukarna överallt redan vid åtta på morgonen. ”Luxury, no limits”, var tydligen mottot. Så trots regelbrott lät de gästerna hållas, för det skulle vara lyxigt, eller något. Vi insåg snabbt att den enda chansen att få en stol var genom att boka. Handdukar kunde man också hämta när som helst.
På eftermiddagen kom ett rejält spöregn, och vi rusade mot närmaste byggnad för att söka skydd. Det var verkligen en labyrint där, och man visste knappt var man befann sig. Den enda kartan vi fått dagen innan blev ovärderlig. Eftersom vädret var dåligt duschade vi och gjorde oss i ordning tidigt. Klockan 18, när restaurangerna öppnade, stod vi vid steakhouset för att få bord. Redan då var det kö, men vi hade turen att få ett bord. (”Sit outside?” frågade kypmästaren, och vi nickade och blev insläppta genom en svängdörr. ”Ute” betydde inte riktigt utomhus, utan mer en altan under tak, där man kunde se poolen. Vi satt alltså inte särskilt mycket ute.)
Maten var däremot riktigt god, och vi hade saknat ordentliga köttbitar efter en vecka med mest rå fisk. Kyparen var dock lite för mycket. ”It’s my pleasure, it’s my pleasure” upprepade han hela tiden, och till slut var det nästan outhärdligt. Istället för efterrätt där gick vi till buffén, där det fanns massor av alternativ.
31/12
Nyårsafton kom, och vi gjorde som vi brukar. Vi hängde vid poolen, badade, solade och bara njöt av livet. Till kvällen var man tvungen att boka bord på en restaurang, men menyerna var desamma överallt. Jag förstår verkligen inte grejen med jul- och nyårsmiddagarna. De var trista och inte direkt imponerande. Men man fick fina diadem med ”happy new year” på, och även en tuta och serpentiner att blåsa ut vid tolvslaget. Kyparen var återigen en energiknippe som man beundrar en stund, men som snabbt blir för mycket.
Under kvällen hände något riktigt hemskt, eller snarare en hemsk sak, men vi behöver inte gå in på det. Vi fokuserar på det roliga. Förutom det hemska var kvällen inte så illa, bortsett från maten. När klockan slog tolv skulle jag och pappa (resten av familjen kunde inte följa med på grund av det hemska) snabbt gå ut för att se fyrverkerierna. Största besvikelsen. Man tänker ju att ett hotell med hög standard ska ha fyrverkerier på nyårsafton, men så var det inte. Vi pratade med några som sa att det hade varit lite fyrverkerier i staden, men vi såg inte mycket. Så vi gick bara och la oss efter en jobbig kväll. Och just det, när allt det hemska hände snodde de våra nyårshattar. Hur fräckt är inte det?
1/1
Nytt år, nya möjligheter. Ha! Vi var fortfarande fast i gårdagen, och det nya året började inte så bra. Oro och stress var inte vad vi behövde. Vi väcktes också av telefonen som ringde före åtta för att kolla hur det var efter det som hände. Riktigt kul, särskilt för mina föräldrar som hade haft en orolig natt.
Som vanligt vid frukostincheckningen fick vi handsprit. Fräscht, men lite som en ”Divergent”-film när man kliver in i ett sterilt rum, står på kö, säger namn och rumsnummer och blir avsprutad. Lite komiskt ändå.
Dagen var seg, och vi låg mest vid poolen, badade och drack goda drinkar som färgade tungan röd. De hade en fantastisk drink med mango och jordgubb som jag beställde nästan varje dag. Vi hade också lärt oss att den enda chansen att få behålla sina handdukar var att beställa hamburgare i en liten lucka i väggen.
Havet var inget att ha, då det var så strömt och vågigt. Oftast var de röda flaggorna uppe, men det hindrade inte många. Middagen var som vanligt på buffén, och ingen av oss var sugna på att prova andra restauranger, särskilt inte den mexikanska där ”incidenten” inträffade. Buffén var dock bra med många alternativ, så vi fick en del av varje.
Dagen efter skulle vi åka på en utflykt för att bada med delfiner, och vi tänkte köpa lite snacks för att orka dagen. Föräldrarna hade ätit chips från minibaren varje dag, men de innehöll gluten, som jag inte tål. Vi skulle köpa en chipspåse på kvällen, och jag letade igenom alla förpackningar tills jag hittade en bra. Men när jag kollade prislappen stod det 12 $! Det är över 100 svenska kronor! Hur kunde priserna vara så höga? Köpte någon ens de där chipsen?
Vi lyckades dock få tag på glutenfria chips, men de var inte så goda, och jag hade dem kvar även på hemvägen…
2/1
Nu när vi äntligen vant oss vid tiden och kunde sova till minst åtta var vi tvungna att gå upp klockan kvart i sex. Men det kändes okej, eftersom vi skulle få bada med delfiner. Vi stod utanför frukosten, som skulle öppna 6.30, klockan 6.25. Vi var inte ensamma där, utan det var fullt av folk som skulle på utflykter. Men
