Förlag: Lilla piratförlaget
Utgivningsår: 2015 (Engelska & Svenska)
Antal sidor (med eventuellt efterord/tack): 392 st
Åldersgrupp (enligt mig): 13+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: All the Bright Places
Handling
Många tror att den populära Violet Markey räddar skolans ”freak”, Theodore Finch, den dagen de befinner sig uppe i klocktornet. Men verkligheten är mer komplicerad. Efter sin systers död har Violets liv tagit en annan vändning. När hon lär känna Finch får hon en inblick i en ny värld, en värld som omfattar både djup sorg och stor kärlek. Men medan Violets liv blomstrar, börjar Finchs att förtvina.
Omdöme
Titeln antyder genast att detta är en gripande och känslosam berättelse. Boken är full av vackra citat, känslomässiga skildringar och en kombination av glädje och sorg. Slutet är inget man önskar, och det sårade mig djupt. Trots att jag hade en känsla för hur det skulle sluta, var det ändå chockerande och orättvist.
Berättelsen är vackert uppbyggd och allt hänger samman på ett genomtänkt sätt. Från första sidan är man fast, med en konstant känsla av vad som komma skall och en stark blandning av glädje och sorg. Det är omöjligt att släppa taget.
Språket är enastående. Det är både enkelt och vackert, och fångar känslor som glädje och sorg på ett unikt sätt. Att läsa boken är en njutning, och den väcker många känslor. Jennifer Niven lyckas få språket att pendla mellan extrem lycka och djup sorg på ett sätt som känns helt naturligt. Det är aldrig jobbigt att följa med, och allt känns så äkta. Jag kan knappt låta bli att känna att jag var där i klocktornet.
Dialogerna är livliga, men kan också vara djupt sorgliga. I början var jag skeptisk till Theodore Finch, med hans anteckningar om självmordsmetoder och hans apatiska hållning. Det var svårt att förstå honom efter händelsen i klocktornet. Han verkade lycklig ena stunden och nedbruten nästa. Men nu finner jag honom så intressant, särskilt hur han finner livsglädje med Violet. Han är en komplex karaktär, både trasig och klok.
Violet är också en intressant karaktär. I början var jag inte helt förtjust i henne, men hon växte på mig. Deras relation är fantastisk. Berättelsen är unik, särskilt tack vare de äventyr Violet och Finch delar. Deras utflykter är inspirerande och det är en glädje att läsa om dem. Tillsammans är de verkligen ett ostoppbart team, och de växer som individer genom sina upplevelser.
Avslutningen, med det sista äventyret, är både vacker och brutalt sorglig.
Sammanfattning
I efterhand finns det en del av mig som ångrar att jag läste den här berättelsen, för den är sorglig, men så otroligt vacker. En större del av mig är dock glad över att jag fått ta del av en sådan historia. Den erbjuder så mycket. Språket och karaktärerna är unika. Slutet var orättvist och sorgligt, trots att jag hade en känsla för det hela tiden. Nu ser jag fram emot fler ungdomsböcker av Jennifer Niven.
Betyg: ★ ★ ★ ★ ★
En rolig detalj är att de hemsidor som nämns i boken verkligen existerar:
– Germ Magazine
– Eleanor and Violet
Tankar med spoilers: (Markera för att läsa)
- Under läsningen kunde jag inte låta bli att jämföra ”Som stjärnor i natten” med ”Förr eller senare exploderar jag”. De delar en liknande skönhet och djup, med en vardaglig känsla i både handling och språk. Kärleken, killen som väcker tjejen till liv, och tragiken med killen som dör. Det är så orättvist.
- När man reflekterar över tidigare punkter: Augustus valde aldrig att dö, men Finch gjorde det. Det finns delade åsikter om detta. När man mår så dåligt kanske man inte känner att man har något val, vilket också tas upp i boken.
- Jag lade märke till att Violets kapitel heter ”X dagar till skolan slutar”, medan Finchs kapitel heter ”Dag X som vaken”. Det verkar medvetet och är intressant. Violet räknar ner till slutet, medan Finch räknar hur länge han har klarat sig. Deras perspektiv på livet är verkligen olika, och ändå slutar det så tragiskt.
