Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2015 (Svenska)
Antal sidor (inklusive eventuellt efterord/tack): 307 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-16
Serie: Razorland-trilogin
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Outpost
Andra delar i serien: Enklav, Hord
Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar. Varning för spoilers från Utpost i stycke 3 och 4 under ”Omdöme”.
Handling
Allt har förändrats för Spadertvå. I sin tidigare tillvaro under jorden sågs hon som vuxen, men nu, i staden Räddning på Ovansidan, betraktas hon som en ung problematisk tonåring som måste gå i skolan. Spadertvå har svårt att passa in bland de andra tjejerna; hennes enda verkliga färdighet är att slåss. Dessutom har hennes följeslagare Tålig distanserat sig. Trots att hennes känslor för honom kvarstår, verkar han nu undvika henne helt. Känslor av förvirring och ensamhet driver henne till att söka en väg bort från staden.
Hon anmäler sig frivilligt till sommarpatruller som skyddar odlarna i fälten utanför stadsmuren. Detta skulle normalt vara ett rutinuppdrag, men läget har förändrats på Ovansidan. Missfostren blir allt mer intelligenta. De observerar, väntar och planerar. Det verkar som om de har bestämt sig för att förstöra Räddning. Det krävs en modig jägarinna som Spadertvå för att stoppa dem.
– Handling från bokus.se
Omdöme
Ärligt talat är jag osäker på om jag ens kommer att läsa nästa del. Något i den stilen skrev jag i min recension av Enklav. Ändå sitter jag här nu, och det gör ont i mig att erkänna att det har tagit mig nästan två veckor att läsa denna bok, och jag fick knappt något ut av det. Jag förstår inte riktigt vad som händer. Handlingen känns konstig, trots att den hade potential. Istället ligger fokus på kontrasten mellan underjorden och ovanjorden, vilket är intressant, men det blir överdrivet. När Spadertvå har så bristande kunskaper att hon inte ens vet vad regn är, börjar det bli tröttsamt.
Jag vill inte läsa en bok som handlar om att uppfostra en tonåring som missat flera års utveckling. Språket är också en utmaning, delvis på grund av denna överdrivna kontrast. Spadertvå vet verkligen ingenting; hon frågar om ord som regn, men de ovan jord använder också konstiga ord som inte är vanliga idag. Det blir helt enkelt för mycket. Dessutom avskyr jag när ord som ”missfoster” och ”avla” används. Det låter helt fruktansvärt. Jag förväntar mig en modern dystopi med lite kontraster, inte en manual för hur man inleder sin utveckling efter att ha levt i en helt annan värld hela livet.
Flytet i berättelsen är okej, men dessa märkliga ord förstör läsupplevelsen. Karaktärerna är också en historia för sig. Tidigare gillade jag dem, men nu är det annorlunda. Spadertvå känns barnslig och anstränger sig inte ens för att passa in. Visst, hon vill inte vara en söt liten flicka, men det skulle vara trevligt om hon kunde visa lite mer uppskattning för dem som hjälper henne. Tålig, som var mystisk och lite cool i första boken, framstår nu som självisk. Han bryter kontakten med Spadertvå, är sedan plötsligt kär i henne för att på nytt svika henne. Hans beteende är oförutsägbart och konstigt.
Det finns dock en karaktär jag gillar, Stalker. Varför kan inte Spadertvå ge honom en chans? Det skulle göra alla så mycket lyckligare.
Jag måste ge författaren lite beröm för slutet, där Spadertvå inser att hon har riktiga vänner som står upp för henne. Sött, men det räcker inte för att jag ska stänga boken med en känsla av tillfredsställelse. Redan från början kände jag mig vilse, eftersom jag mindes för lite från första boken och inga tidigare händelser återkom, vilket gjorde att allt kändes rörigt.
Utpost är bättre än Enklav, men det är långt ifrån att vara bra. Den överträffar mina låga förväntningar, men det är fortfarande inte tillräckligt. Kontrasterna är intressanta, men de blir överväldigande. Spadertvå vet inte ens vad regn är, och den utvecklingen är tröttsam att läsa om. Språket har sina styrkor, men ord som ”avla” och ”missfoster” förstör stämningen helt. Karaktärerna är katastrofala. Spadertvå är för barnslig, Tålig är självisk och deras relation är ännu värre.
Snälla, ni som älskar denna serie: Vad är det jag missar som gör den så fantastisk?
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
