Idag blir det ett lite annorlunda inlägg. Har ni också lagt märke till alla youtubers som gör videor där de kollar på sina gamla klipp? De skäms ofta över sina tidigare insatser… Det fick mig att tänka på att jag skulle kunna göra något liknande, fast på mitt eget sätt. För några dagar sedan gjorde jag ”Would you rather-taggen” och en av frågorna fick mig att minnas alla mina gamla berättelser. Det kändes lite som det youtubers brukar göra.
Jag har alltid haft en dröm om att bli författare, åtminstone när jag var yngre. Det ledde till att jag skrev massor av berättelser, men sällan blev de färdiga, och de som faktiskt blev klara är inte särskilt bra. Några av dem hade nog kunnat bli riktigt bra om jag hade fullföljt dem. Känns kanske lite sent att ta upp det nu, men det skulle vara roligt.
Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av mina gamla berättelser, eftersom det här är en bokblogg och inte en youtubekanal. Mina föräldrar har varit duktiga och sparat alla mina skapelser i stora lådor — allt från matteprov till sagor. Så, allt finns kvar. Bra eller dåligt? Tja, vi får se. Nu kör vi igång!
Vi börjar med en saga jag påbörjat men aldrig avslutat (hoppas jag – annars var jag verkligen knäpp).
Jag har ingen exakt aning om när den skrevs, men för min egen skull säger jag att det var för cirka 6-7 år sedan. Jag minns att jag skrev i ett block när vi var i Indien, vilket var i slutet av 2009 och början av 2010. På den tiden hade man inte så stor tillgång till datorer, så detta är handskrivet. Jag kommer att skriva av texterna, utan att ändra något, om det är otydligt. Ni får även se några bilder av texterna.
(Ingen titel)
Del 1
En gång för länge sedan.
Zzzz Kalle somnade, Jiiill höhe va vad de. Det är bara jag, Nelly jaha, oj vad rädd jag blev. Gör aldrig om de där. Men varför är du här? Ja såg en mys…..tisk vad va de de är någon som kommer. Det är nog bara min mamma hon kanske ska kolla om jag sover höhe vad ska jag göra låtsas sova vet ja. Smart idé, du får gömma dig, okej. Det är bara mamma huhe. Har hon gått Jill? Ja, det har hon. Men vad var det du ville? Ja så här var de. Nelly, du kan komma fram nu. och de kan jag med. Så här var de, förlåt att jag avbryter dig men… hur kom du in hit? Fönstret var öppet, jaha men nu berätta. Så här var de, jag kunde inte sova i natt. Jag tänkte hämta min bok som låg i fönstret och när jag ändå var vid fönstret tänkte jag kolla ut hur mörkt de var. Men det var inte mörkt alls! Jag höll på att bli bländad. Det var en ficklampa, en svart gestalt höll i den och i andra handen höll gestalten… en glasskartong! Alltså, tänk vad konstigt att gå mitt i natten med en glasskartong i ena handen.
Del 2
Den saken måste undersökas, Nelly. Men hur, vi måste spionera. Nelly, kom du ihåg hur hon såg ut? Pojke eller flicka? Det var nog en flicka tror jag, hur var hon klädd? Kjol och munkjacka. Hårfärg rödbrun.
Kommentarer:
Okej, nu hoppas jag att detta var längre sedan än 2009/2010 jag skrev det här. Har ni någon aning om hur många gånger jag läst igenom texten för att försöka förstå? Läsförståelse på högskolenivå. Jag förstår fortfarande ingenting. Skriker Kalle på Jill först och då kommer Nelly som sett gestalten? Och man förstår ju inte vem som pratar! Jag kunde stava till idé och gestalt, men inte skriva dialoger, använda punkt eller andra skiljetecken eller stora bokstäver. Vad tusan ska ”höhe” och ”huhe” betyda? Och vad är grejen med glassflickan? Jag förstår helt ärligt nada.
Nästa saga är en klassiker där man fick en bild som man skulle skriva en berättelse till. Det är en skoluppgift och datumet är 11 november 2008. Då måste jag ha gått i ettan. Känns ju lite bättre än förra texten.
(Ingen titel)
Det var en gång en pojke och en flicka som var ute i skogen och kikade på fåglar. De såg en fågelunge som var ledsen. De lät den vila och sen vaknade fågelungen. och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
Kommentarer:
Är det bättre eller sämre än förra? Hmm… Måste säga att jag var en smart unge – skriv stort så behöver du inte skriva så mycket. Några år senare blev det tvärtom. Handlingen är ju väldigt fin, alltså. Min barndom måste ha varit lycklig om jag trodde att det här var lycka. Låt en ledsen fågelunge sova och sedan kan du leva resten av livet i lycka! Jag måste ge mig själv en eloge för att jag stavade allt rätt förutom ett ord och bara på ett ställe missade jag stor bokstav. Mycket bättre än den innan. En till eloge – mina fina i:n med stjärnor!
Här har vi ingen titel heller. Jag har aldrig varit bra på det där med rubriker. Det tar man sist – om man hinner. Här finns inte ens något datum, men med tanke på handstilen tror jag att den skrevs i samma veva som den innan. Önskar dock att det var långt innan med tanke på stavningen.
(Ingen titel)
Det var en gång en flicka. Som Jik med sin hund och sin barnvagn. Då mötte hon en pojke. Och sen Jik dom till parken. Och lekte med hunden. Och sen Jik dom hem igen. Och då hittade dom en pojke till. Som gömde sig bakom ett träd. Och sen levde dom lyckliga i alla sina dagar. Slut.
Kommentarer:
Helt klart skriven i samma tid som den innan, dels beroende på i:na, men också temat i handlingen. Här blir man lycklig för livet för att man hittar en poj
