Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2013 (Engelska & Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 400 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Delirium-trilogin, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Requiem
Andra delar i serien: Delirium, Pandemonium, Delirium Stories
Annat: Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar
Handling:
Kärlek betraktas som en sjukdom. Kärlek är ett brott. Regeringen har fullständig kontroll. Skulle du ge upp eller kämpa emot?
I en framtida version av Amerika genomgår alla över arton år en behandling för att eliminera känslor som hotar samhällsordningen. Kärlek är den största faran. De som motsätter sig behandlingen hamnar på mentalsjukhus eller straffas med döden. De som lyckas fly tvingas leva som utstötta i Vildmarken. När Lena blir kär i Alex tvingas hon lämna sitt gamla liv. I Vildmarken blir hon en del av motståndsrörelsen som kämpar mot den tyranniska regimen.
Efter en dramatisk konfrontation i New York har Lena och hennes vänner återvänt till Vildmarken. Men uppror rasar över hela landet, och det går inte längre att gömma sig. Regeringens styrkor hotar att krossa motståndet en gång för alla, och plötsligt befinner sig Lena mitt i händelsernas centrum. Samtidigt lever Lenas barndomsvän Hana ett skyddat liv bakom murarna i Portland. Hana har genomgått behandlingen mot Deliria och ska gifta sig med borgmästarens son. Lena och Hana var en gång oskiljaktiga, men nu lever de i helt olika verkligheter. Tills en dag då deras vägar återigen möts.
– Handling från bokus.se
Omdöme:
Efter att ha läst klart denna trilogi har jag inte mycket att tillägga, vilket känns lite tråkigt. Avslutningen kändes inte helt tillfredsställande; det var för öppet och jag hade önskat en mer konkret upplösning. Det känns nästan som om det skulle kunna bli en fortsättning. Dessutom hände det inte särskilt mycket i denna del; den saknade action och fokuserade istället på sorg, relationer och död. Några spännande stunder fanns i Hanas kapitel, men i stort sett blev det en ganska intetsägande avslutning på en trilogi.
Språket är okej, men jag saknar något. Det känns platt och saknar den energi som jag uppskattade i de tidigare böckerna. Det flyter på, men det är inte särskilt minnesvärt. I de andra böckerna älskade jag språket, men nu verkar det vara en brist på både action och intressanta händelser. Jag saknar de detaljerade beskrivningarna och de känslomässiga dialogerna som tidigare varit så fängslande.
Jag uppskattar att kapitlen växlar mellan Lenas och Hanas perspektiv; det ger en viss dynamik och gör läsningen mer intressant. Tyvärr har jag svårt för karaktärerna. I första boken gillade jag dem, men nu upplever jag Lena som irriterande och osäker. Hennes beslut är ofta motsägelsefulla. Även Alex har blivit en karaktär jag inte längre sympatiserar med. Det var frustrerande att se hur han utvecklades. Julian däremot är helt klart min favorit; han är omtänksam och ärlig. Jag önskar verkligen att Lena skulle välja honom.
Rekviem lyckas precis med att inte göra mig besviken, men den är inte bättre än så. Språket har tappat sin gnista, vilket jag tror beror på den händelselösa berättelsen. Spänningen lyser med sin frånvaro och jag känner mig aldrig riktigt engagerad. Perspektivbytena är dock ett plus, som tillför lite liv till berättelsen. Både Lena och Alex bidrar inte med något positivt längre; de framstår mest som konstiga och gör ogenomtänkta val. Julian är verkligen en härlig karaktär och jag hade gärna sett mer av honom.
Och slutet? Det var inte bra. Alldeles för öppet. Jag känner mig ganska tom efter att ha avslutat trilogin.
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
