Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2012 (Engelska), 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 302 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: The Selection, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Selection
Andra delar i serien: Eliten, Den utvalda, Kronprinsessan, Drottningen, The Selection Stories: The Prince & The Guard
Handling:
För trettiofem tjejer är The Selection en chans att förändra sina liv, en möjlighet att lämna sina födelsekaster bakom sig och istället leva i lyx och överflöd. De får bo i det kungliga slottet, tävla om prins Maxons hjärta och sträva efter att bli Illéas nästa drottning. America Singer har aldrig önskat sig ett sådant liv och vill verkligen inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina medborgare. Men kanske finns det mer gemensamt mellan America och prins Maxon än hon någonsin vågat hoppas på?
- Handling från bokus.se
Omdöme:
Wow! Det är ungefär vad jag känner efter att ha läst klart Ceremonin. Det finns så mycket jag vill säga och jag vill verkligen dela med mig av hur fantastisk boken är, men samtidigt är jag osäker på vad jag egentligen tycker. Känslorna tar överhanden, vilket inte är dåligt, men jag vill också kunna utvärdera boken på ett rättvist sätt.
Till att börja med är berättelsen väldigt annorlunda, även om man kan känna igen teman med kungadömen och stora sociala klyftor. Det dystopiska samhället som skildras är unikt, mer verkligt och nutida på ett sätt, även om det är skrämmande. Jag har verkligen börjat uppskatta berättelser om kungadömen.
Handlingen är både intressant och väl genomtänkt. Kiera Cass har verkligen lagt tid på att utveckla varje detalj. Inga oklarheter eller obesvarade frågor finns kvar. Till exempel ges en trovärdig förklaring till varför ”Urvalet” existerar. Det är inte bara en gimmick; det finns en logik bakom det. Verkligen imponerande!
Jag blir djupt engagerad i tävlingen och relationerna, och det är nästan alltid oväntat vad som kommer att hända (förutom det ”stora” förstås), vilket gör det riktigt spännande. Berättelsen är detaljerad, men aldrig tråkig att läsa.
Språket är genomtänkt och välformulerat. Många dystopier har fantastiska språk, men de kan ibland bli för tunga och komplicerade. Här är språket istället underbart enkelt. Det finns livliga och färgstarka beskrivningar, och allt kring rebeller och landets styre presenteras på ett lagom komplicerat sätt. Jag uppskattar verkligen det.
Det finns både romantik och en del ”fånighet” kring Urvalet, men det blir också allvarligt och komplext när det gäller rebeller och samhällsfrågor. Språket flyter bra, med ofta roliga dialoger, och jag gillar Americas tankar.
Relationen mellan America och Maxon är i ständig förändring, och den känns så äkta. Maxon är verkligen en drömprins; han är både seriös och humoristisk, vilket gör honom intressant. America är inte som andra; hon står för den hon är och säger vad hon tycker. Hon försöker inte vara någon annan. En bra förebild!
Däremot gillar jag inte Aspen. Dels för hans beteende i början, och sedan att han har mage att återvända, men också för att han känns tråkig. Jag tycker America borde gå vidare från honom.
När det gäller åldersgruppen – min lillasyster, som är elva år, läste också boken. Det gick bra, men jag tror att de kommande böckerna kommer att bli mer komplexa och dystopiska, vilket kan göra dem svårare att förstå. Språket är dock lättläst. Jag förväntar mig att handlingen kommer att bli mer invecklad senare, vilket är anledningen till min rekommendation.
Ceremonin är verkligen unik och jag är helt såld. Den står ut i dystopi-genren. Annars hade jag nog inte blivit lika fängslad, men nu är den verkligen speciell. Den är väl genomtänkt och trovärdig, och språket är fantastiskt. Det är enkelt, men berör på djupet med livliga beskrivningar och intressanta tankar. Karaktärerna är underbara, och jag önskar att jag kunde vara med dem. De känns alla speciella och intressanta, utan att vara overkliga.
Kort sagt, Kiera Cass har skapat ett mästerverk utan att krångla till det!
Betyg:
★ ★ ★ ★ ★
Citat:
Jag älskar hela scenen på sidorna 129-131, men den är lite lång för att inkludera här. Den får ni istället njuta av när ni läser boken.
Sid. 112:
