Läser mina gamla texter… #2

Hej! I mitt tidigare inlägg med rubriken ”Läser mina gamla texter” (Länk) nämnde jag att jag alltid haft en dröm om att bli författare som barn. När jag grävde fram gamla berättelser hittade jag också en portfolio från min barndom. Då hade jag en helt annan syn på saker och ting. Så här får ni ta del av vad jag skrev då. (Från april/maj 2009)

Det här är jag

Jag har grönblå ögon och gulbrunt hår. Jag är 126 centimeter lång. Oftast är jag glad, men ibland känner jag mig trött. Jag älskar pannkakor, hästar och mina kompisar, medan jag verkligen avskyr ormar, jetingar, spindlar, bajs, sill och jag gillar överhuvudtaget inte spya. Så där var jag då.

Det här är jag bra på

Jag är duktig på att skriva, läsa och gympa. Jag skulle också vilja bli bra på att göra flickis själv, för det verkar kul.

Min framtid!

När jag blir stor vill jag arbeta på djursjukhus. Det bästa jag vet!!!!!

Det bästa jag vet

Det bästa jag vet är idrott. En lycklig händelse jag varit med om är när jag vann guld i matta i Tyresö. Förra veckan var det fantastiskt att vinna en handbollsmatch med 6-3, och jag blev jätteglad, precis som mina lagkamrater. Idag var det roligt att gräva ner Karins* fötter i sandlådan vid fotbollsplanen.

Mina kompisar!

Mina kompisar heter Emma, Sara, Alice och Eva*. När vi leker tillsammans brukar vi spela Barda, taieland eller skola. En bra kompis ska vara snäll och omtänksam. Jag får nya kompisar genom att vara snäll och vänlig.

Om jag vann en miljon!

Jag skulle köpa en studsmatta. Jag skulle spara pengarna och göra något roligt för dem. En mobil. Inget speciellt.

Kommentarer

Så, vad ska man säga? Jag hade verkligen ingen aning om att jag gillade pannkakor och hästar. Jag har aldrig ridit, och att jag ville bli veterinär! Herregud. Djur är inte min grej. Ormar, jetingar och spindlar är definitivt inte mina vänner, och bajs och spya är inte heller något jag föredrar. Det känns ganska självklart. ”Det bästa jag vet är idrott.” Ehm… vad menar jag? Och att gräva ner någons fötter låter ju lite konstigt, och att det dessutom var dagens höjdpunkt. Vilket skumt barn var jag?

Det som är lite konstigt är att jag faktiskt minns att vi lekte Barda (ni vet programmet) och ”taieland”. Jag vet exakt var på skolgården vi gjorde det. Barda var faktiskt utanför skolgården, i en liten miniskog. Riktigt härligt! Och någon som kan förklara skillnaden mellan snäll och vänlig för mig? Jag tycker att svaret på den sista frågan var lite oklart: Köpa en riktigt dyr studsmatta, spara pengarna och göra en mobil av dem, eller inget speciellt FÖR 1 MILJON KR! Jag tror vi lämnar detta nu.

*De namnen är inte de riktiga. Jag ville inte hänga ut någon, varken de som inte var mina vänner den dagen eller den stackare vars fötter jag grävde ner i sandlådan.

Vanessa

About Vanessa

Vanessa är 42 år gammal och bor i Nacka med sin man och två barn. Hon älskar internet och bloggar om allt från böcker, film, kändisar och TV.