Av Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2012 (Engelska) 2013 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 399 st
Åldersgrupp (Enligt mig): Vuxna, men även tonåringar (Ca 14+)
Serie: Me before You, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Me before You
Andra delar i serien: Arvet efter dig, En andra chans
Annat: Läst som pocket, har filmatiserats
Handling
Lou Clark och Will Traynor är två människor med helt olika livssituationer. Lou lever ett enkelt liv hemma med sina föräldrar och jobbar på ett café, utan några större ambitioner att lämna sin lilla stad. Will, å sin sida, var en framgångsrik och atletisk aktiemäklare i London med en perfekt tillvaro, tills en motorcykelolycka förändrade allt. När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som Wills sällskapsdam, enbart för att hon behöver pengarna. Will har gett upp hoppet om livet, men Lou är fast besluten att få honom att se på tillvaron på ett annat sätt. Ingen av dem förstår hur mycket de kommer att påverka varandra.
Omdöme
Redan efter några sidor insåg jag att den här boken skulle beröra mig djupt, och att det skulle bli svårt att formulera mina tankar. Jag har så mycket att säga, men inget känns riktigt tillräckligt. Förväntningarna var en sorglig kärleksberättelse, men ”Livet efter dig” är så mycket mer. Det handlar om livet, om att leva, och om att förändras. Det är en påminnelse om att uppskatta det man har och att våga drömma om framtiden.
Prologen fångade mig direkt med sitt starka avtryck och kontraster. Boken har en lättsam ton med humoristiska inslag som får mig att le. Men jag har också insett att stekande sol, rinnande solkräm och salta tårar inte alltid är så mysigt. Trots att jag hade en känsla för hur det skulle sluta, hoppades jag in i det sista. Handlingen är både unik och fängslande, och jag fortsätter att imponeras av hur små detaljer kan få stor betydelse. Förresten, var det bara jag som nästan började gråta under hästkapplöpningen?
Jojo Moyes skrivstil påminner om John Greens, med ett språk som är enkelt men ändå djupt. Det finns ett bra flyt och språket är både roligt och känslosamt. Jag älskar dialogerna mellan Will och Lou, där hans vitsiga kommentarer möter hennes snabba svar. Relationerna utvecklas på ett intressant sätt, och språket hanterar även tunga ämnen med lätthet.
Lou är elva år äldre än jag, men det påverkar inte min förmåga att relatera till henne. Hon känns som en människa i sin egen rätt, och det är imponerande hur författaren lyckas få oss att känna igen oss i henne. Will, som jag först hade svårt att förstå, visar sig också vara en komplex karaktär som förändras under berättelsens gång.
Många små detaljer får mig att förälska mig i både Lou och Will, liksom i de andra karaktärerna. Jag måste nämna humlebyxorna – när Lou fick dem blev jag nästan rörd till tårar. Jojo Moyes sätt att skriva om kärlek är vackert och känns genuint. Kärleken beskrivs inte alltid med tydliga symboler, utan mer genom tankar och känslor som får mig att smälta.
”Livet efter dig” har potential att bli något lika betydelsefullt som John Greens första vuxenbok. Det som först verkar vara en feel-good-berättelse med inslag av sorg och kärlek utvecklas till något djupare. Det handlar om val, om att leva det liv man önskar. Språket är djupt och lättsamt och förmedlar ett fantastiskt budskap. Karaktärerna är mycket äldre än jag, men det påverkar inte min förmåga att relatera till dem.
Jojo Moyes unika sätt att beskriva kärlek är både trevande och vackert, vilket får mig att känna så mycket.
