Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2015
Antal sidor: 424 st (inklusive eventuell efterord/tack)
Åldersgrupp: 15+ (egentligen för vuxna)
Serie: Rönning Stilton, Del 3
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Svart gryning
Andra delar i serien: Springfloden, Den tredje rösten, Sov du lilla videung, Kallbrand
Annat: Läst som pocket. Första utgåva 2014
Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar.
Handlingen
Olivia Rönning har beslutat sig för att återvända till sitt arbete som polis och får en tjänst i Höganäs, Skåne. När den lilla byn Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen. Kort därefter sker ett nytt barnmord, denna gång på Värmdö, där sjuårige Aram har fått sin nacke avbruten på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden skapar stor uppståndelse i hela landet, och Rikskrim samt Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska grupper som har hotat föräldrarna till de drabbade barnen. Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han fått in till sitt antikvariat, där ett antal urklipp om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006 finns. ”Jillfallet” är ett fall som Stilton aldrig kunnat glömma. När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter, och testresultatet leder utredningen på oväntade vägar.
— Handling från Bokus.se
Omdöme
Jag tror att en stor del av min uppskattning för den här boken beror på att jag inte var så förtjust i den föregående delen i serien. Det kan verka orättvist att bedöma en bok utifrån dess föregångare, men mina förväntningar var låga och ”Svart gryning” överträffade dem verkligen. Det är lite som att kalla kallt vatten känns kallare när handen är varm.
Det är svårt att säga om jag verkligen gillar den här boken, eller om den bara framstår som bättre än den tidigare. Men jag kan direkt konstatera att berättelsen är stark. Det som gör tv-serien ”Springfloden” unik är dess förmåga att väva samman nutid och dåtid, och ”Svart gryning” följer samma mönster. Jag uppskattar verkligen det! Berättelsen blir mer komplex, spännande och oförutsägbar, vilket gör läsningen till en riktig upplevelse. Aktuella ämnen tas upp, vilket gör det lätt att relatera.
Tyvärr finns det en nackdel, och det är språket. Jag har svårt att uppskatta det fullt ut, även om det har förbättrats sedan den förra boken. Språket känns fortfarande klumpigt och det flyter inte på naturligt. Detta beror inte på att det är en vuxenbok – författarna lyckas skriva på ett sätt som kan passa många. De har verkligen känsla för detaljer och känslor, men språket har inte riktigt hittat sin plats än.
Karaktärerna är mångfacetterade; en före detta polis och uteliggare, en ung kvinna som söker sin identitet, och en äldre kvinna som brinner för sitt arbete. Även om jag inte har så mycket gemensamt med dem, finner jag inspiration i deras resor. Olivia är modig och smart, Tom har lyckats återhämta sig från att vara uteliggare och Mette har en härlig och stark personlighet.
Trots att jag inte alltid kan relatera till dem, fångas jag av deras dynamik och relationer. Det är en komplicerad berättelse med många vändningar, men det känns ändå rätt. Jag ser verkligen upp till dessa karaktärer, även om jag ibland har svårt att förstå dem. Det skapar en intressant kontrast i min läsupplevelse.
Författarparet visar en imponerande förmåga att knyta ihop olika tidslinjer och händelser, från femtio år tillbaka till något som hände 2007 och även mer aktuellt. De är skickliga, men det finns en detalj som jag har svårt att få grepp om. (Spoiler) Det visade sig att alla ”skyldiga” från kollektivet hade barnbarn med utländska rötter, vilket ledde till misstankar om rasistiska motiv. Men var det verkligen så? Det kändes ologiskt. (Slut på spoiler)
Mina förväntningar på ”Svart gryning” var relativt låga, vilket ledde till en större uppskattning än vad som kanske var rättvist. Men jag kan konstatera att boken är välgjord och att författarna verkligen lyckas knyta ihop svåra berättelser på ett trovärdigt sätt. Språket är bokens svaghet, och jag saknar en viss musikalitet, men Börjlind skriver fängslande om polisarbetet. Det är fascinerande hur man hela tiden känner sig lurad, när mördaren faktiskt har funnits där hela tiden!
Betyg: ★★★★☆
