Av Johanna Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 255 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med
Handling:
Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar tänker jag lämna detta liv så vackert att du kommer vilja följa med. Jag finns här, idag och i nittionio dagar till. Nedräkningen har börjat. Sju personer får mejlet från den som kallar sig Ikaros, där det finns ett lösenord till en blogg som räknar ner. Om exakt hundra dagar planerar Ikaros att ta sitt liv. Två av dem som får mejlet är Emil och Karim. Emil blir besatt av att ta reda på vem Ikaros är och vilka de andra är som fått tillgång till bloggen. Han känner att han måste rädda Ikaros. Karim påverkas också av mejlet, men på ett helt annat sätt. Han vill hjälpa Ikaros och han längtar efter att flyga.
Omdöme:
Jag kan inte påstå att jag blev överväldigad av denna bok; den var precis som jag hade förväntat mig. Man kan inte ha för stora förväntningar på den här typen av litteratur. Trots att ämnet är både unikt och intressant, är språket sällan något att skriva hem om. Kanske är det ett medvetet val att hålla språket så enkelt? Handlingen är som sagt väldigt unik och jag blev direkt intresserad, vilket gjorde att jag såg fram emot att läsa. Men den levde inte riktigt upp till sin potential. Jag hade hoppats på mer spänning och oväntade vändningar; nu kändes det mest symboliskt.
Trots detta bär berättelsen på viktiga budskap om osynlighet och utanförskap, allt inramat av en mörk ton. Språket imponerar inte direkt på mig; utan handlingen skulle den vara intetsägande. Det är enkelt, och det kan kanske vara en fördel, då det gör boken mer tillgänglig för fler läsare. Personligen föredrar jag mer utmanande litteratur. Här är det mest dialog och inte så mycket djup.
Ikaros blogginlägg är dock både skrämmande och fantastiska. De är verkligen tankeväckande och djupa. Bara genom att läsa dem får jag en klar bild av Ikaros som person, vilket är skickligt av författaren. Jag beundrar hen och blir genuint berörd, trots att jag egentligen inte ”träffat” hen. Av någon anledning föreställde jag mig hen som en tjej hela tiden. De andra karaktärerna fångade inte mitt intresse på samma sätt, men de är ändå unika och intressanta.
En annan fascinerande aspekt av boken är titeln. Med sina 14 ord är den den längsta jag stött på. Men som Ikaros säger: ”Om hundra dagar ska jag dö” ger inte samma känsla. Det känns inte lika träffande eller lockande. Intressant! Titeln ”Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med” är inte bara den längsta, utan har också flera unika drag. Jag blev aldrig imponerad av boken, utan den motsvarade mina förväntningar. Den erbjuder en intressant och viktig handling, men språket är ganska ordinärt. Ikaros blogginlägg är dock välskrivna och hen framstår som en unik karaktär. De andra karaktärerna lyckades jag inte riktigt relatera till, men de är alla speciella och välgjorda.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
