Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2015 (Engelska) 2016 (Svenska)
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 472 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One
Annat: Läst som e-bok. Tack B. Wahlströms för boken!
Handling:
Sextonåriga Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar verkligen allt. Trots att de är två individer med egna känslor, rädslor och hemligheter, lever de ändå som en. När deras familj inte längre har råd med privatundervisning tvingas de börja i en vanlig skola för första gången. Skolmiljön är tuff, med elaka viskningar och nyfikna blickar. Men här får de chansen att få riktiga vänner och kanske till och med uppleva den stora kärleken. Allt förändras när Grace inser att hon inte mår bra, och tvillingarna ställs inför ett omöjligt val.
-Handling från Bokus.se
Omdöme:
När jag öppnade första sidan visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag hade dock några förväntningar baserat på baksidestexten. Jag trodde på en hjärtekrossande berättelse som skulle belysa ett viktigt och kanske mindre känt ämne. Det stämde delvis, men det fanns också aspekter som gjorde mig besviken. ”Vi är en” är inte så djup som jag trott.
Berättelsen är intressant och tar upp ett betydelsefullt ämne. Tippi och Grace, som siamesiska tvillingar, lever ett utmanande liv, och jag uppskattar att det här ämnet lyfts fram. Det handlar om mobbning, kommentarer och avsky från andra. Det är tragiskt och viktigt att diskutera. Men tyvärr, boken är inte så känslosam som jag hade hoppats, och handlingen tar tid att komma igång.
När jag först öppnade e-boken trodde jag att det var något fel på texten eftersom det var konstiga hopp. Så småningom gick jag till en bokaffär och insåg att det var så boken var skriven – i versform. Jag förstod aldrig riktigt varför, vilket gjorde läsupplevelsen lite svår. Språket känns platt, vilket i sin tur gör boken mindre sorglig att läsa, och det är något positivt i sammanhanget.
Det platta språket bidrar till att boken känns ytlig. Jag känner inte att jag får en djupare förståelse för karaktärerna, och jag har svårt att relatera till systrarnas beslut att börja dricka alkohol. Samtidigt älskar jag att läsa om deras relation och systerskap. De är så nära varandra, och ibland undrar jag hur det fungerar. Men utan alternativ… Även om deras relation är vacker, saknar jag djupet i deras personligheter.
Tyvärr går berättelsen framåt för snabbt. Det känns oäkta, och jag hinner aldrig riktigt känna klart innan nästa händelse inträffar. Det blir för mycket på en gång – sjukdom, lillasystern, Yasmeen och Jon med sina egna problem. Jag hade kanske förväntat mig något annat än (spoiler) sjukdom som huvudtema. Kanske psykisk ohälsa och tankar på självmord skulle ha gett en djupare dimension. (Slut på spoiler)
Trots mina besvikelser måste jag nämna slutet. Där kommer det sorgliga och vackra fram, vilket är hemskt! Någonstans var jag förberedd på att något tragiskt skulle inträffa, men man hoppas ju alltid. De som har det svårt får det bara värre… Slutet förändrade verkligen min syn på boken, vilket var positivt. Men jag tycker att det blev lite för dramatiskt. Kunde det inte ha varit mer stillsamt? Nu kändes det inte lika äkta.
”Vi är en” började troligen med en god avsikt; en tanke om ett viktigt ämne som skulle behandlas på ett unikt sätt. Tyvärr stannade det nog där. Boken är inte så djup som jag hade önskat, och tempot känns överdrivet snabbt. Det är intressant att den är skriven i vers, även om det var lite besvärligt i början. Ingen av karaktärerna berör mig särskilt mycket, men syskonrelationen är intressant och speciell!
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
