Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (med eventuellt efterord/tack): 376 st
Åldersgrupp (enligt mig): 13+
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Stanna
Annat: Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar
Handling:
Det är vinter i Stockholm när Ester för första gången får syn på honom. Han väljer en bok om Frida Kahlo och betalar utan att möta Esters blick. Utanför antikvariatet ligger snödrivorna och det är beckmörkt redan vid tre. Ester tvekar att fråga efter hans nummer, trots att bästa vännen Hanin uppmuntrar henne inombords: ”go for it”. Tur att Ester har Hanin vid sin sida, som kliver före i kön till klubbarna, klottrar ”onanera mera” på väggarna och trycker på skicka när Ester tvekar.
Omdöme:
Jag är osäker på hur jag ska ställa mig till Stanna. Det är en mysig och trevlig berättelse, men inte mycket mer än så. Handlingen känns platt och saknar originalitet, vilket är lite synd. Ester som berättare är dock en stor tillgång. Hennes röst är stark och jag kan ofta känna igen mig i hennes tankar. Berättelsen har potential att bli riktigt bra, men budskapet når aldrig riktigt fram.
Tyvärr känns hela berättelsen ganska overklig och allt utvecklar sig lite för enkelt. Ester träffar Eli en gång och så drar deras historia igång direkt… Det känns inte trovärdigt och gör det svårare att relatera till dem. Å andra sidan uppskattar jag de oväntade vändningarna som dyker upp. Det är mycket som händer, och i grunden är budskapet fint och viktigt. Men att boken inte lyckas väcka känslor förtar en del av det fina och gör det svårt att se något speciellt med Stanna.
Korta kapitel lurar ofta en. När man ska sluta läsa kollar man hur långt nästa kapitel är. Om det är tio sidor kanske man avslutar där, men om det är tre sidor läser man det kapitlet också, och så fortsätter det. Till slut har man läst förbi det man tänkt avsluta vid, vilket är en känsla jag känner igen. Därför gillar jag de korta kapitlen i Stanna. De ger ett bra flyt och gör att boken går snabbare att läsa, vilket är positivt.
Språket är enkelt och ungdomligt, något jag vanligtvis inte uppskattar, men här fungerar det. Det är ändå ganska utvecklat, men tyvärr platt. Jag känner mig inte berörd av kärlek, glädje eller sorg. Allt som händer känns avlägset… Eli är söt, Hanin är en fantastisk vän och Ester har det nog bra, men det är just det som förstör känslan. Det känns inte verkligt.
Det är ändå lite härligt att läsa om dessa karaktärers lyckliga liv, för de är verkligen underbara personer. Hanin är så sprudlande och spontan, och jag önskar att jag kunde vara mer som henne. Eli och Ester är djupa och konstnärliga och har en fin dynamik tillsammans. Men något i deras relation känns tyvärr overkligt.
Jag hade svårt att förstå Ester, särskilt mot slutet. Ibland kunde jag relatera till hennes beslut, men andra gånger var jag helt oförstående. Kanske är det meningen att det ska vara så, men just nu kände jag mig inte alls överens med huvudpersonen. Jag ogillade de val hon gjorde som ledde till slutet, men på något sätt var det ändå fint.
Stanna lämnar mig med tankar. Jag kan fortfarande inte sätta ord på mina känslor kring det jag läst. En del av mig vill inte kritisera boken, men ärligt talat finns det inte så mycket som är unikt med den. Allt som händer känns för enkelt och overkligt, och budskapet når inte riktigt fram. Karaktärerna är fina men platta och orealistiska. Språket är okej; det flyter på bra, men ger mig inga känslor.
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
