Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2013/2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 288 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-16
Serie: Penryn och tidernas slut, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: World After
Andra delar i serien: Angelfall
Annat: Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar
Handling:
I denna fortsättning på den omtyckta debutromanen Änglafall börjar de som överlevt den förödande änglaapokalypsen samla ihop det som finns kvar av vår moderna tillvaro. När en grupp människor fångar Penryns syster Paige, i tron att hon är ett monster, leder det till en blodig massaker. Paige försvinner spårlöst. Människor lever i skräck, och hennes mamma är förkrossad. Penryn vandrar runt på San Franciscos gator i jakten på Paige. Varför är gatorna så öde? Var är alla? Hennes sökande tar henne till kärnan av änglarnas planer, där hon får en inblick i deras motiv och inser hur långt de är beredda att gå.
– Handling från Bokus.se
Omdöme:
Jag gav Änglafall fem stjärnor, vilket jag kan förstå till viss del. Serien har verkligen potential, och ibland vill jag gråta av att det är så bra, medan det andra gånger får mig att gråta av frustration över att det har gått för långt och blivit mindre bra. Det är verkligen en klurig situation! Min känsla för Världen efter är ambivalent; jag är inte direkt överväldigad av glädje. Jag försöker förstå vad andra ser i serien, men jag har tyvärr svårt att få grepp om det.
Handlingen är intressant och unik. Den har en mörk ton som nästan blir obehaglig, men den är också skickligt skriven. Berättelsen har en solid grund och är väl genomtänkt, vilket gör att den känns logisk, trots inslag av änglar och udda monster. Problemet ligger dock i monstren. Det blir brutalt, våldsamt och rent av äckligt emellanåt, vilket gör mig ledsen, eftersom boken hade potential att nå längre. Dessa skorpioner och konstiga experiment blir bara överväldigande.
Språket väger upp en del av det negativa, men inte ens det kan mildra det brutala och råa som ibland känns onödigt. Berättelsen hade kunnat få djup på andra sätt. Å andra sidan har språket ett bra flyt och är riktigt bra. Det är både enkelt och tungt, och balansen är välgjord. Det är dessutom en förbättring jämfört med Änglafall, vilket är positivt. Det är charmigt och fyllt med humor, spänning samt sina mer brutala och sorgliga stunder.
Karaktärerna är nog det som driver mig att fortsätta läsa. Jag vill också förstå vad som gjort serien så populär. Penryn är en sån energisk karaktär, och hon är verkligen cool och kaxig. Hennes relation med Raffe ger mig en varm känsla, och det är just dessa stunder som får mig att längta tillbaka till Penryns mörka universum. Susan Ee har verkligen lyckats med karaktärerna, vilket är en viktig del av berättelsen.
Världen efter är en bra bok. Vid vissa tillfällen vill jag säga att jag älskar den, och det gör jag också, men bara ibland. Andra stunder är jag mer osäker på vad jag ska tycka. Världen efter gör mig faktiskt besviken. Den har allt som krävs för att bli riktigt bra, men den når inte riktigt fram. Istället spårar den ur och blir våldsam, obehaglig och äcklig. I stället för att lyfta berättelsen sänker den boken, vilket är synd, för i övrigt är det helt fantastiskt.
Betyg:
★ ★ ★ ☆ ☆
