Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2016
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 429 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: ?
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Thousandth Floor
Andra delar i serien: –
Annat: Jag har en känsla av att detta är början på en serie (och det måste det bli!) – någon som vet mer?
Handling:
Fallet från tusende våningen är dramatiskt. Manhattan, år 2118. Ett torn som sträcker sig tusen våningar uppåt skuggar hela Brooklyn. Här finns allt man kan önska sig, för den som har råd. Avery, som bor på den högsta våningen, har allt, utom det hon verkligen längtar efter. Hennes bästa vän Leda, som bor nästan lika högt, börjar gräva i andras hemligheter med hjälp av hackaren Watt, för att dölja sina egna. Längre ner i byggnaden kämpar Rylin för att ta hand om sig själv och sin lillasyster efter att deras mamma gått bort. Och Eris tvingas lämna sin plats på toppen när hennes familjs hemligheter kommer fram.
-Handling från Bokus.se
Omdöme:
Jag hade en del bekymmer med att komma in i den här boken. I början kände jag att tempot var segt, främst för att det var så många karaktärer och en framtidsvärld över hundra år bort som skulle introduceras. Det gjorde läsningen krånglig initialt, men efter ungefär 150 sidor började jag verkligen bli fast och sidorna flög förbi. Spänningen tog över och jag ville veta hur allt skulle sluta.
En sak som jag stört mig på genom hela berättelsen är hur lite information vi får om tornet. Det är ju en så central del av berättelsen, så en djupare beskrivning och bakgrundshistoria skulle verkligen ha berikat upplevelsen. Utan den informationen har jag haft svårt att riktigt föreställa mig det, vilket ibland gjort det utmanande att hänga med.
Berättelsen är utan tvekan unik. Det är få böcker som utspelar sig i framtiden utan att vara dystopiska, och Tusende våningen är både fängslande och intressant. Språket är inte särskilt uppseendeväckande, men det gör inget; det är helt okej och passar boken. Det är lagom beskrivande och flyter på bra, förutom i början.
Vi får följa minst fem olika perspektiv, men det blir aldrig rörigt. Tvärtom, det tillför en extra dimension, särskilt när berättelserna vävs samman. En av de mest tillfredsställande delarna är hur McGee knyter ihop olika trådar, vilket gör att jag känner en koppling till alla karaktärerna på olika sätt. De är komplexa och verkliga, med hemligheter som de gömmer. Berättelsen speglar verkligen hur livet kan se ut; en perfekt fasad kan dölja mörka hemligheter, vilket många av karaktärerna i Tusende våningen visar.
Relationerna i boken är fantastiska och jag ser fram emot att se hur de utvecklas i eventuella uppföljare. Rylins och Cords relation är särskilt fin, och mellan Eris och Mariel finns det också något speciellt. Jag är imponerad av hur McGee hanterar alla karaktärers öden på ett så trovärdigt sätt. Watt och Rylin är mina favoriter; de känns mest äkta, roliga och kloka.
Slutet är jag inte helt förtjust i, men jag ser det mer som en sorgligt inslag än ett riktigt negativt. Det finns inte mycket lycka där, och relationer går i kras. Samtidigt finns det en cliffhanger som antyder att det kommer en fortsättning – och det måste det göra! Efter en så skicklig uppbyggnad kan det inte bara sluta här. Jag väntar med spänning!
Tusende våningen överraskar mig. I början var jag tveksam och kände att jag stod stilla. Introduktionen kändes för lång, men bara hundra sidor senare insåg jag hur viktig den var. McGee knyter samman berättelser mellan karaktärer som inte verkar ha något gemensamt, vilket skapar en unik och fascinerande historia. Slutet är brutalt för den som blivit fäst vid karaktärerna, men det ger ändå hopp om en fortsättning. Jag ser verkligen fram emot nästa del!
Betyg:
★ ★ ★ ★ ☆
