Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 448
Åldersgrupp (Enligt mig): 12+
Serie: Dödens märken, Del 2
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Carve the Mark
Andra delar i serien: Ödets timme
Handling
I en värld präglad av våld och hämnd föds alla med en så kallad ”flödesgåva” – en unik förmåga som formar deras öde. Medan många kan använda sina gåvor till fördel, har Cyra och Akos förmågor som gör dem sårbara för andras manipulation. Cyra, syster till den tyranniska Ryzek som styr Shotet-folket, besitter en gåva som ger henne både smärta och makt, vilket gör att hennes bror kan utnyttja henne för att plåga sina fiender. Men Cyra är mer än bara ett vapen; hon är stark, anpassningsbar och smartare än vad Ryzek inser.
Akos kommer från den fredsälskande nationen Thuvhe och är djupt lojal mot sin familj. När han och hans bror tas till fånga av Shotet-soldater är han beredd att gå långt för att rädda sin bror. När Akos hamnar i Cyras värld, verkar fiendskapen mellan deras familjer och länder oöverstiglig. De måste samarbeta för att överleva, men kan de samtidigt återta kontrollen över sina flödesgåvor och återställa balansen i sin värld?
Omdöme
Det här är fantasy i toppklass! Veronica Roth har verkligen överträffat sig själv med Dödens märken. Berättelsen är både nyskapande och välstrukturerad, med en mix av spänning, kärlek, vänskap och revolution. Även om konceptet med flödesgåvor inte är nytt, lyckas Roth få boken att sticka ut genom många oväntade vändningar och en tydlig planering.
Mina förväntningar var egentligen inte så höga; jag trodde inte att något kunde mäta sig med Divergent. Men Dödens märken är på en helt annan nivå. Roth har verkligen hittat sin stil här. Berättandet är intelligent och ständigt överraskande, med vändningar som aldrig känns påklistrade. Handlingen är både genuin och lagom komplex, vilket gör den lätt att följa.
Språket fångar mig direkt, och det är avgörande för en bra start. Roth väljer att skriva ur både Cyras och Akos perspektiv, vilket ökar spänningen och ger en djupare förståelse för deras relation. Jag är imponerad av hur mycket som ryms inom de dryga 450 sidorna; det händer alltid något utan att det känns överdrivet.
Både Cyra och Akos är fantastiskt välutvecklade karaktärer som inte faller i stereotypa fällor. Kanske beror det på att de lever i en helt annan verklighet än vår. Jag fastnar särskilt för deras bakgrundshistorier, där Roth verkligen har investerat tid och energi. Hon bygger inte bara upp nutiden, utan även det förflutna spelar en avgörande roll, vilket ger berättelsen och karaktärerna djup.
Relationen mellan Cyra och Akos är inte helt oväntad, men den känns äkta och växer fram på ett trovärdigt sätt. Till skillnad från Tris och Fours relation, känns ingenting här krystat.
Som alltid, när man läser en första del av en serie, kommer oron: Hur länge kommer det ta innan nästa bok släpps? Roth har inte snålat med cliff-hangers, och när jag trodde att boken närmade sig sitt slut, kom en oväntad vändning som förändrade allt. Nu kan jag knappt vänta på nästa del, vilket är ett gott betyg!
Dödens märken är en fantastisk bok. Jag blir direkt fängslad av språket och den välgenomtänkta handlingen, samt av de intressanta karaktärerna och deras oväntade relationer. Trots att boken inte är särskilt lång, får jag uppleva så mycket utan att det känns stressat eller ytligt. Det här är verkligen fantasy när den är som bäst, och jag är djupt imponerad av Dödens märken. Glastronen har fått en stark rival.
Betyg: ★★★★★
