onsdag 10 maj 2017

"Boktjuven"

Av Markus Zusak

Förlag: Ponto Pocket
Utgivningsår: 2005/2008
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 585 st 
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Book Thief
Annat: Även läst 2015 (dock inte recenserad?!)

Handling: För Liesel väcks kärleken till orden genom hennes första stöld, Dödgrävarens handbok, som hon stjäl under sin lillebrors begravning. Böckerna öppnar nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker står att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den jude som gömmer sig i familjens källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.
-Handling från Bokus.se

Omdöme: Jag läste Boktjuven 2015. Tror jag. Nu när jag tänker efter vet jag inte om jag någonsin läste ut den, då jag tyckte den var så seg och tråkig. Dessutom borde jag ju haft en annan bild av den om jag faktiskt läste ut den, för den är helt fantastisk och egentligen är den här recensionen helt onödig, för jag tror redan de flesta vet det. Tack till skolan, som fick mig att läsa den! Till er som inte gillar den - försök igen, igen och igen! För den är grym!


Det är en så genial bok och jag bara älskar kopplingen till andra världskriget. Man lär sig så mycket och får ett så intressant perspektiv på kriget. Ett där det inte enbart handlar om Förintelsen, utan Tyskland och kriget i allmänhet. Jag tycker att Markus Zusak blandar verklighet och fiktion perfekt. Han lyckas skapa en trovärdig och spännande värld och gud, jag vill besöka Himmel Straße år 1944 eller något, för jag älskar världen som byggts upp.

Det som kanske får folk att backa när de ser Boktjuven är kriget. Men gör inte det! För Boktjuven är så mycket mer än bara krig. Det är också död, sorg och tragedi, på ett så brutalt ärligt och naket sätt att man bara vill läsa mer, trots att det gör ont. Men det finns även ljusa stunder med vänskap, kärlek och ord. Alla dessa ord! Jag älskar att de får en så betydande roll, då det är unikt och känns så rätt. Det är så inspirerande läsning.

Det här är en bok för nästan alla. Kanske inte yngre barn som jag 2015, då jag inte riktigt förstod bokens fulla betydelse utan mest såg den som tråkig. Men alla andra har något att hämta i Boktjuven, för den rymmer verkligen allt vad livet är. Det är ingen spännande bok, vilket troligen är medvetet. För det är en så viktig bok och spänning skulle bara förta allvaret och den råa känslan. Men trots det blir boken aldrig tråkig, utan man vill bara ha mer. 

Döden är vår berättare och det gör sannerligen upplevelsen speciell. Det spelar ingen roll om det handlar om krig, vänskap eller böcker - Döden finns alltid där och det ger boken en tryckt, men intressant, stämning. Jag gillar även hur Zusak framställer Döden som något vackert och inte något hemskt. Själar på väg mot sitt öde beskrivs så fint att man faktiskt sparar några tårar. Språket i övrigt är avancerat men har ett bra flyt och varierar mycket.

Det är ett så levande språk och det finns en sådan äkthet i det. Skildringen av kriget är verkligen lyckad. Språket innehåller både sorg, glädje och humor och Zusak lyckas blanda de olika delarna på de mest intressanta sätten och läsupplevelsen är helt klart något utöver det vanliga. Språket är så mångsidigt och det finns ett sådant djup i det och de tänkvärda citaten är många. Jag blir förälskad i så många av dem, och här är bara ett urval: 

Han tog livet av sig för att han velat leva.
s. 534

Han var lång i sin säng och jag kunde se silvret genom ögonlocken. Hans själ satt upp. Den mötte mig. Den sortens själar gör alltid det - de bästa. De som stiger upp och säger: “Jag vet vem du är och jag är redo. Det är inte så att jag vill det, naturligtvis, men jag följer med.” De själarna är alltid lätta, för det är mera av dem som har delats ut. Mera av dem har redan hittat fram till andra ställen. Den här hade skickats ut genom andetagen hos ett dragspel, den oväntade smaken av champagne på sommaren och konsten att hålla löften. Han låg i mina armar och vilade. Det fanns ett litet pockande i lungorna efter en sista cigarett och en oerhörd, magnetisk dragning mot källaren, efter flickan som var hans dotter och som höll på att skriva en bok där nere som han hoppades få läsa en dag.
s. 563-564

Trots Rudys varning gick Liesel ännu närmare, och jag kan försäkra dig att vi kände igen varandra i exakt det ögonblicket.
   Jag känner igen dig, tänkte jag.
   Det var ett tåg och en hostande pojke. Det var snö och en förtvivlad flicka.
   Du har växt, tänkte jag, men jag känner igen dig.
   Hon backade inte undan eller försökte kämpa emot mig, men jag visste att något sa flickan att jag var där. Kunde hon känna lukten av min andedräkt? Kunde hon höra mina fördömda, roterande hjärtslag vrida sig, som det gissel de är i mitt dödliga bröst. Jag vet inte, men hon visste att jag var där, och hon såg mig rakt i ansiktet och vände inte bort blicken.
s. 502

Livet hade förändrats på det mest omstörtande sätt, men det var absolut nödvändigt att de betedde sig som om ingenting alls hade hänt.
   Tänk dig att du ler efter att ha fått en örfil. Tänk dig sedan att du gör det tjugofyra timmar om dygnet.
   Det var så det var att gömma en jude.
s. 230

BOKTJUVEN - SISTA RADEN
Jag har hatat orden och
jag har älskat dem,
och jag hoppas att jag har använt dem rätt.
s. 560

Karaktärerna är ytterligare ett bevis på Markus Zusak skicklighet. Åh, jag älskar nog dem alla. Liesel, Döden, Rudy, Hans, Rosa... För att bara nämna några! De är verklighetstrogna och känns så äkta och så levande. Vissa stunder hatar man dem, men de har också helt fantastiska sidor, och hat-kärleken är så stark! Liesel är en sådan förebild och alla relationer är så fantastiska. Liesel och Max alltså! Så otippat, men ändå så självklart och så rätt!

Det här är nog en av de bästa böcker jag läst, och jag är glad att jag gav den en ny chans. Jag uppmanar er att göra detsamma, för det här är en så viktig bok. Alla kan få ut något av den, vare sig det handlar om döden eller livet eller andra världskriget. Men det är inte en sådan där bok man läser om och om igen, utan en gång är tillräckligt för att dras med av mörkret och den fascinerande historien, och nu kommer jag alltid bära den med mig!

Boktjuven är bland det bästa jag läst. Det är en sådan där bok som inte ens går att jämföra med något, för den är helt unik. Handlingen är bred och intressant. Språket är djupare än marianergraven och fylld med fantastiska citat. Karaktärerna är underbara och så levande och äkta. Boken är mörk, men samtidigt är berättaren Döden riktigt uppfriskande och jag gillar att döden beskrivs som något vackert. Boktjuven är En nytänkande historisk roman!


Betyg: 
    

3 kommentarer:

  1. Tack så mycket, räddar alltid mig när man glömt göra läxan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara... Kul att vara till hjälp, antar jag..?

      Radera
  2. Jätte bra skrivet, håller med dig till 100%

    SvaraRadera

Hej, vad kul att du vill kommentera mitt inlägg! Notera dock att frågor om litterära analyser eller andra skolarbeten enbart besvaras via Swish. Mejla lexie.tusensidor@gmail.com för Swishnummer :)