Av Katarina von Bredow
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (med eventuell efterord/tack): 251
Åldersgrupp (enligt mig): 14-17
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Tappa greppet
Annat: Fristående fortsättning på Släppa taget
Handling
Hampus och Victoria har alltid varit bästa vänner. De är oskiljaktiga, i alla fall tills nyligen. Allt förändras när dramaläraren Vincent introducerar sina märkliga övningar och tvingar fram en del obehagliga sanningar. Nu står Hampus inför en kris; utan Victoria känns livet meningslöst. Även om gänget fortfarande är där och Victoria är densamma som tidigare, är allt annorlunda. Hon vet nu att Hampus är KÄR i henne, och det förändrar dynamiken helt. Hur kan Victoria fortsätta vara vän med Hampus när hon känner till hans känslor?
Handling från Bokus.se
Omdöme
Det känns motstridigt att skriva den här recensionen. Jag vill verkligen uppskatta alla Katarina von Bredows böcker. Hon är en duktig ungdomsförfattare som alltid levererar välskrivna berättelser. Tappa greppet har potential och är i grunden en bra bok, men den når inte riktigt fram. Efter att ha läst Släppa taget känns den här som en blek kopia, vilket är synd, för den kunde ha blivit något riktigt bra.
Det är inte lätt att erkänna, men Tappa greppet är inte vad jag hade hoppats på. Jämfört med Släppa taget står den sig svagt. Om jag skulle föra dagbok, skulle dessa händelser nästan kunna vara direkt ur den. Visst, igenkänning kan vara positivt, men inte i den här omfattningen. Jag beundrar hur Katarina von Bredow lyckas skildra ett trovärdigt tonårsliv från 2017, men om jag ville uppleva det, skulle jag inte ha valt att läsa en bok.
Det känns som att berättelsen saknar ett djup och en tydlig vändning; det blir bara en trist läsupplevelse. Boken får dock poäng för sin trovärdiga struktur. Det är fascinerande att läsa om skolans hierarkier och hur små händelser kan ha stora konsekvenser. Det är som att läsa om mitt eget liv, men det fanns tillräckligt med sådana inslag i den tidigare boken. Här hade jag önskat något nytt och fräscht, men det uteblev.
Språket är lättsamt och fyllt av känslor och tankar, vilket gör att man vill fortsätta läsa. Kanske är det språket som är bokens starkaste kort. Karaktärerna är också välgjorda och jag känner igen många av dem från verkligheten. Jag uppskattar att Tappa greppet är så samtida, med karaktärer som verkligen känns igen, som dataspelarna och de som befinner sig mellan ”de coola” och ”de mindre coola”. Det är intressant att se hur relationer kan förändras när olika personer interagerar.
Trots att temat kring hierarkier är intressant, räcker det inte hela vägen. Tappa greppet skulle kunna vara ett utdrag ur min egen dagbok, om jag nu hade haft en, varit kille och haft ett lite mer komplicerat liv. Det är både en styrka och en svaghet. Katarina von Bredow har en imponerande förmåga att fånga tonårslivets komplexitet, men Tappa greppet ger mig inte mer än en ytlig upplevelse. Det känns bara som en händelselös och alldeles för vanlig berättelse, och jag lämnas utan något att ta med mig. Det finns inget budskap, inget djup, och det är trist. Tyvärr!
