Av: Moa Herngren
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 304 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 13-18
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Ni kommer sakna mig
Annat:
Handling
Jag är sjutton år gammal. Det har knappt gått ett dygn sedan jag bestämde mig för att bli vuxen, och redan är jag kriminell. Just nu är jag på flykt från polisen i skogen. När mamma åker till Dalarna med sin nya partner och pappa drar till Mallorca med sin nya familj, står My ensam kvar i staden under sommarlovet. Båda föräldrarna tror att hon är med den andra. Istället för att avslöja sanningen väljer My att försvinna och klara sig själv. Om hon inte är önskad, så ska de slippa henne. Det blir starten på turbulenta månader där My lär sig att överleva utan jobb och pengar. Hon bryter sig in i sitt barndomshem i ett försök att återfå en känsla av trygghet och bosätter sig i ett läger i skogen, där människor lever utanför samhället. Hon hamnar i klorna på knarklangare och andra som utnyttjar utsatta unga tjejer, men ser sig aldrig som ett offer.
Omdöme
Det största problemet för mig är My. Vi verkar inte riktigt kunna relatera till varandra, och våra värderingar stämmer inte överens. När man inte kan identifiera sig med huvudpersonen i en bok, blir det svårt att engagera sig. Det är synd, för boken har mycket att erbjuda och ett viktigt budskap som verkligen förtjänar att bli uppmärksammat. Temat handlar om att hamna i fel sällskap och de desperationer som kan leda dit, vilket är en insikt som jag tror är viktig att förstå. Moa Herngren lyckas förklara dessa processer på ett imponerande sätt.
Men en välformulerad poäng räcker inte alltid. Boken känns ibland seg och deppig, och jag har svårt att leva mig in i My:s verklighet, trots att hon befinner sig i dagens Sverige. Tidslinjen känns otydlig; ibland verkar det som om det har gått länge, för att plötsligt vara som om bara en natt har passerat. Handlingen är intressant, men kan ibland kännas överdriven och osannolik. My:s upplevelser av både tur och otur känns ibland påfrestande.
Trots att boken har intressanta inslag av människor som vill leva utanför samhället, framställs dessa ofta på ett sätt som känns orealistiskt. Att My upprepade gånger träffar en viss person och snabbt skapar drama i ”de utstötta” känns också osannolikt, vilket får boken att sväva bort från det jordnära.
Språket i boken är en annan utmaning; det känns segt och svårläst, även om orden i sig är enkla. My:s berättarröst präglas av en dysterhet som gör att det är svårt att ta till sig berättelsen. En bok som handlar om sådana här ämnen behöver inte vara ljus och glad, men den ständiga ”Åh, stackars mig”-känslan som My ger uttryck för blir överväldigande. Visst, hon har sina skäl, men många av hennes beslut framstår som okloka.
En bok som denna hade mått bra av en mer positiv huvudperson som kan inspirera andra i liknande situationer. Vi får se många av samhällets mörka sidor, och en intressant twist hade kunna vara att My faktiskt lyckas i sitt nya liv. Istället hamnar hon på ett vandrarhem med en tvivelaktig föreståndare och sjunger på gatan utan syfte.
Det jag saknar mest i ”Ni kommer sakna mig” är glädje och en känsla av hopp. Slutet är inte bara dystert, men det känns förutsägbart och jag kommer inte minnas boken som något mer än en berättelse om en självupptagen tonåring som navigerar genom sitt deppiga liv, trots att det slutar relativt bra.
Det behövs mer nytänkande, även om grundidén är god. ”Ni kommer sakna mig” har ett intressant budskap och ger en tankeställare, men läsupplevelsen lämnar mycket att önska. Boken känns avlägsen och overklig, och en bra historia hade mått bra av mer glädje och unika inslag.
Betyg: ★ ★ ☆ ☆ ☆
