Förlag: Gilla Böcker
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 415 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 12-18
Serie: ?
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Vita tigern
Annat:
Handling
Till hotell Vita Tigern i Göteborg anländer människor från olika delar av världen, på flykt från krig eller för att ge sina barn en bättre framtid. Avalon har växt upp i detta hotell, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket och hämtat resande från luftskeppen. På nyårsnatten kraschar en svävare i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig vara större än hon någonsin kunnat föreställa sig.
-Handling från Bokus.se
Omdöme
Berättelsen utspelar sig i Göteborg år 2296, i en välkonstruerad och intressant miljö. Det är förståeligt att inledningen tar tid, men jag hade önskat en mindre informationsrik start. Det hade varit bättre om jag fått upptäcka världen i min egen takt, istället för att få all information på en gång. De första 70 sidorna känns som en lång uppförsbacke.
Trots att boken utspelar sig 280 år framåt i tiden, finns det mycket som känns bekant och trovärdigt. Vi möter flyktingar och en värld som har överlevt ”de svarta åren”, där koldioxidutsläpp är ett minne blott och svävare samt linbanor är vanliga inslag i stadsbilden. Ljungqvist har verkligen byggt en detaljerad och genomtänkt värld.
Efter en långsam inledning tar berättelsen fart och en spännande intrig utvecklas. Det som inledningsvis verkar vara en simpel detektivhistoria växer till något betydligt mer komplext och allvarligt, vilket kom som en överraskning. Men ibland känns händelserna lite för osannolika, med för många sammanträffanden och överdrivna situationer. Trots detta är boken intressant och engagerande, även om den utspelar sig i en avlägsen framtid.
Språket är en svag punkt; det känns som att fokus ligger helt på handlingen, vilket gör att språket blir platt och tråkigt. Dialogerna och beskrivningarna saknar liv, och ordet ”säger” används i överflöd utan variation. Det gör att jag inte riktigt dras in i berättelsen och att läsningen känns seg.
Jag funderade också på hur mycket bättre boken hade blivit om Avalon hade berättat sin historia i jag-form. Den avståndstagande stilen gör det svårt att knyta an till karaktären. Dessutom skulle boken vinna på att vara 100-150 sidor kortare; det finns mycket som känns som utfyllnad och onödiga transportsträckor.
En aspekt jag uppskattar är tydligheten i datumen, vilket ger bra kontext, även om det ibland kan kännas orealistiskt. En del händelser framstår som osannolika, och jag kan inte förstå varför en person i en gul kappa inte bytte kläder efter att ha blivit igenkänd. Det känns lite för bra för att vara sant.
Avalon själv känns också lite för overklig, med sin oförmåga att förstå vissa ord och sina upprepade regelbrott. Det är frustrerande att läsa om en karaktär som man har svårt att tycka om. De övriga karaktärerna är också platta och bidrar inte mycket till berättelsen; relationerna känns ansträngda och oäkta.
Språk och karaktärer är inte Vita tigerns starka sidor, men Ljungqvist förtjänar beröm för den intressanta och aktuella handlingen. Trots att berättelsen utspelar sig långt in i framtiden, är den relevant och genomtänkt. Jag uppskattar den välkonstruerade världen i Göteborg 2296, men jag saknar ett djupare budskap och mer liv i berättelsen.
Vita tigern erbjuder en intressant och inte alltför dystopisk framtidsvision, vilket jag tycker om, men boken drar ut på sig för länge och mycket av materialet känns som utfyllnad. Språket är trögt och boken blir aldrig riktigt levande. Jag känner ingen stark koppling till berättelsen, och det är för många osannolika händelser för att jag ska kunna acceptera allt. Men den är fortfarande intressant och aktuell, vilket väger ganska tungt!