Förra året debuterade Elin Säfström med En väktares bekännelser, en humoristisk fantasyroman med inslag av nordisk folktro. Nu är hon tillbaka med den fristående fortsättningen Visheten vaknar. Här kan du läsa min recension av boken samt en intervju med Elin Säfström själv:
Beskriv Visheten vaknar med en mening!
En magisk berättelse om en vanlig tonåring som navigerar sin något ovanliga tillvaro.
Vad är det bästa med att vara författare?
Att jag har en ursäkt för att obehindrat dyka ner i mina egna skapade fantasivärldar.
Var hämtar du inspiration till ditt skrivande?
Ofta från TV-serier och filmer. En väktares bekännelser är till exempel inspirerad av The Grim – en serie som jag för övrigt inte var särskilt förtjust i.
Vad var det svåraste med att skriva Visheten vaknar?
Att få den sista fjärdedelen att fungera och att där trycka in ”mer spänning”, som min förläggare uttryckte det.
Hur lång tid tog det att skriva boken och hur gick processen till?
Det tog cirka ett år från början till slut. Jag började arbeta på den medan jag fortfarande redigerade En väktares bekännelser, vilket gjorde det svårt att fokusera på ett nytt manus. När utgivningen av den första boken var säkerställd kunde jag äntligen arbeta mer intensivt med Visheten vaknar. När jag hade ett råmanus klart skickade jag in det till förlaget, som fick avgöra om de ville ge ut det. Det fanns ingen kontraktsskrivning, utan mer en ömsesidig förhoppning om att det skulle bli en fortsättning. Glädjen var stor när de antog manuset. Sedan började det verkliga arbetet: att tillsammans med mina redaktörer finslipa texten så att den blev sammanhängande och inte lika klumpig som när jag först lämnade in den. Jag har lärt mig att man som ny författare är helt beroende av stöd från erfarna proffs.
Dina böcker innehåller en unik mix av vardag, humor, folktro och fantasy. Hur får du allt att gå ihop?
Jag tror att det handlar om att jag själv vill ha lite av varje, både i läsning och skrivande. Det overkliga får mer tyngd när det kontrasteras av en vanlig vardag. Dessutom känns det som att berättelser om tomtar och troll är så absurda att man måste kunna skämta om dem för att läsaren ska kunna acceptera det. Det blir som en överenskommelse med läsaren: ”Vi vet båda att det här är galet, men det är skrivet med en nypa humor och distans, så vi kan förhoppningsvis köpa det.”
Vad är ditt bästa skrivtips?
Jag instämmer med Elisabeth Östnäs (författare till trilogin Sagan om Turid): Skriv varje dag, hela tiden. Man behöver en hel del skrivande bakom sig för att det ska leda till något läsbart. Vänta inte på inspiration eller en perfekt idé, utan skriv bara.
Ett boktips för ungdomar?
Jag vet att det kan kännas överflödigt, men jag vill ändå nämna Harry Potter. Det var de böckerna som fick mig att vilja börja skriva. Dessutom rekommenderar jag The Dark Tower-serien av Stephen King och allt som Christina Lindström har skrivit.
Hur ser dina framtida skrivplaner ut?
Det blir nog en uppföljare! Jag arbetar på en del tre och förlaget är intresserat av att ge ut den – förutsatt att den blir tillräckligt bra. Så jag får se till att den blir det. Ingen press, så klart.
