Mica – dotter av Solfolket är den första boken i Solfolkskrönikan, skriven av Anders Jacobsson, känd för sina populära böcker tillsammans med Sören Ohlsson om Sune och Bert. Den första Sune-boken publicerades för 33 år sedan, och nu är Jacobsson tillbaka, denna gång med en fantasyroman riktad till tonåringar och unga vuxna.
Mica Kroon är nitton år och har levt ett bekymmersfritt liv med åtta vänner, flera av dem sedan dagis. Men hennes tillvaro förändras drastiskt när hon upptäcker att hennes föräldrar har dolt viktiga sanningar för henne. När jorden hotas av övernaturliga varelser ställs Mica inför valet att överge sitt liv för en ny verklighet. Men är hon redo för det?
”Han gick fram och tog ett hårt tag kring hennes arm. ”Det här är inget att flamsa om eller skämta bort. När ska du inse att det här är på riktigt?”
”När nån nyper mig i armen så jag vaknar från den här mardrömmen”, mumlade hon och frigjorde sig från hans grepp.
”Mica Kroon. Lyssna nu på mig. Du svävar, för att prata klarspråk, i direkt livsfara.”
s. 84
Det är intressant att se Anders Jacobsson byta genre efter så många år, vilket gjorde att jag blev nyfiken på denna bok. Tyvärr räcker den inte riktigt hela vägen. Ett av problemen är att handlingen känns repetitiv. Den centrala berättelsen tappar fokus och ersätts av en mängd händelser som gör att det hela blir rörigt. Jag uppskattar ändå spänningen; det är bra fantasy med många cliffhangers och oväntade vändningar.
Jag är tacksam för ”Mica-nyckeln” i slutet, som fungerar som ett lexikon för alla de nya namn och begrepp. Boken är full av uttryck och nya koncept, men introduktionen av dessa är inte alltid smidig, vilket gör det svårt att hänga med. Det blir överväldigande med alla karaktärer och relationer, vilket kan kännas pressande och utmattande.
Språket i boken känns tyvärr för formellt. Jag får aldrig en känsla för karaktärerna och upplever handlingen mer som en åskådare. Jag lär knappt känna Mica under de 335 sidorna, och det ständiga ”Mica Maria Kroon” känns irriterande och bidrar till den formella stämningen, vilket gör att jag får svårt att sympatisera med henne.
Karaktärerna känns platta och saknar djup. Mica framstår ibland som maskulin, vilket får mig att undra om det kanske hade varit mer intressant att låta en kille vara huvudpersonen istället. Jag uppskattar de ironiska och humoristiska inslagen, men de når sällan hela vägen fram och upplevs snarare som fåniga.
Saker som att hon använder ”pellejönsar” istället för ”Skymningar” hade kunnat bli charmiga, men här faller det platt. Kanske blir det bättre i nästa bok när vi får lära känna Mica mer. Jag gillar att hon är feminist och bisexuell på ett naturligt sätt, vilket känns fräscht.
Slutet av boken höjer definitivt min uppfattning om den. Spänningen ökar, och ett stort avslöjande förändrar allt, vilket ger mig hopp inför nästa del. Jag vill verkligen gilla Jacobssons första fantasyroman, men det finns fortfarande en bit kvar till den perfekta fantasyberättelsen. Förhoppningsvis når han dit i nästa bok!
Mica – dotter av Solfolket motsvarar inte helt mina förväntningar. Anders Jacobsson har inte misslyckats, men det finns utrymme för förbättringar. Det finns potential i Solfolkskrönikan! Det jag har svårt för är det formella språket och det ständiga upprepandet av ”Mica Maria Kroon”. Min bild av Mica blir inte positiv, och hennes humor, som kunde ha varit så lyckad, når inte hela vägen fram. Men det är en läsvärd fantasy för den som uppskattar nya världar och massor av uttryck att hålla koll på!
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Anders Jacobsson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor (Med eventuellt efterord/tack): 335 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Solfolkskrönikan, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Mica – dotter av Solfolket
Andra delar i serien: –
Annat:
Länkar: Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
