Recensionen kan innehålla spoilers från tidigare delar
Kungens fånge är den tredje och avslutande delen i Victoria Aveyards trilogi om Mare Barrow. Mare, som har rött blod men likväl, precis som de med silverblod, besitter magiska krafter, har nu återvänt efter att ha blivit förrådd av sin första kärlek och tvingats fly. Hon är nu fångad av kung Maten, som har för avsikt att utnyttja Mare till sin fördel. I sin fångenskap berövas Mare sina krafter och blir en symbol för kungens manipulation av de röda, som han vill få att stödja honom i kampen mot blodsvärnet.
Mare vet inte längre vilka av hennes vänner i Blodsvärnet som fortfarande är vid liv, eller om de ens vill ha henne tillbaka. Hon känner sig mer ensam än någonsin i sällskap med den maktgalna kungen, och det är bara en tidsfråga innan Blodsvärnet och hennes enda chans till frihet krossas.
”Han vill att jag ska ruttna. Förtvina. Glömmas bort. På innergården utanför singlar tidiga snöflingor ner och avtecknar sig mot den järngrå himlen. Fönsterglaset är kyligt mot mina fingrar, men det fryser inte. Det tänker inte jag heller göra.” s. 25
I ärlighetens namn har jag aldrig riktigt gett den här serien en chans, och mina förutsättningar att bli charmad av denna bok var inte de bästa. Jag läste den i korta stycken under en tid då jag hade mycket annat att fokusera på, och det blev uppenbart att det inte är en lättsam bok. Precis som de tidigare delarna är även denna en ganska krävande läsning.
Jag har inte fastnat för serien tidigare, och det har inte förändrats nu. Den här boken känns mest som en transportsträcka, vilket är typiskt för mellanböcker. Problemet är att även föregående bok kändes som en mellanbok, och det hade verkligen behövts mer drag och händelser för att fånga mitt intresse. Istället känns läsningen som ett måste, och jag får inget ut av den, då det är ont om oväntade vändningar och spännande händelser.
Dessutom berörs jag inte av Mars historia eller de parallella berättelserna. Kärleken mellan Mare och Cal känns aldrig verklig, och jag var till och med osäker på om den skulle plockas upp igen, eftersom den aldrig känts realistisk. Ett annat problem är det stora persongalleriet, vilket gör att jag aldrig får chansen att lära känna några karaktärer på djupet, och därmed berörs jag inte.
Språket imponerar inte heller. Varje sida känns som ett motstånd jag måste övervinna, vilket gör att läsupplevelsen sällan blir positiv. Boken går segt att läsa, och språket flyter aldrig på. Nu när jag kommit till tredje boken insåg jag också vad jag saknat – humor. Någon form av lättsamhet eller sarkasm som kunde få mig att le, men det finns inget av det här, vilket är synd.
Kungens fånge är inte bra i mina ögon. Den skiljer sig inte från de tidigare böckerna i serien, och jag har aldrig fastnat för berättelsen, språket eller karaktärerna. Det blir för mycket transportsträcka och för få händelser, vilket gör läsningen tråkig. Jag känner ingenting när jag läser, men jag är medveten om att Aveyard kan ha fått en tuff start, så för den som gillar fantasy kan det här fortfarande vara värt att läsa.
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Victoria Aveyard
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2017 (Original: 2017)
Antal sidor: 512
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Röd drottning, Del 3
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: King’s Cage
Andra delar i serien: Röd drottning, Glassvärdet, War Storm
Länkar:
Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken i e-format finns på Adlibris, Bokus och CDON.
