Författare: Tomi Adeyemi
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2018 (original: 2018)
Antal sidor: 526 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: Children of Blood and Bone, Del 1
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Children of Blood and Bone
Children of Blood and Bone: Solstenen är den första boken i Tomi Adeyemis fantasyserie som utspelar sig i Orïsha, ett land där magin en gång var en självklarhet och magikunniga människor levde i harmoni. Men för elva år sedan förändrades allt – magin försvann, och de få diviner som återstår lever nu under ett strängt förtryck. En av dem är Zélie, vars mamma dog under Räden, när magin utrotades. Zélie lever i ständig oro för vad som kan hända hennes folk, men en dag kommer allt att förändras. En oväntad rymling dyker upp och påstår att magin kan återupplivas, och plötsligt befinner sig Zélie i centrum för en ritual som kan förändra allt.
”Hon sticker in handen i klänningen och tar fram pergamentpapperet, griper så hårt om det att hon skakar. ’Den här skriftrullen kan förändra allt. Den kan föra magin tillbaka.’ Vi stirrar bara på henne. Hon ljuger. Magin kan inte komma tillbaka. Magin dog för elva år sedan.” (s. 86)
Liksom många andra verk inom fantasygenren är Solstenen en smula seg i början. Jag är inte helt förtjust i det, men jag vet att det är ett mönster som ofta dyker upp, så jag låter det passera. Det handlar bara om att ge författaren tid att introducera oss till denna nya och främmande värld, och sedan hoppas på att det tar fart. Och det gör det. Mot slutet går sidorna faktiskt snabbt att läsa (med undantag för författartacket som gärna hade kunnat få en egen bok…).
Jag uppskattar också vad Tomi Adeyemi nämner i sitt efterord om polisskjutningar, framför allt i USA, vilket har inspirerat boken som vid första anblick verkar handla om något helt annat. Afrika har också varit en stor inspirationskälla för Adeyemi när hon skapade Orïsha, och det ger verkligen en djupare dimension till berättelsen.
Handlingen är oväntad till en början, vilket jag verkligen gillar. Vem skulle ha kunnat förutse att en prinsessa skulle fly för att motsätta sig sin egen far? Trots alla positiva omdömen kan jag inte ge boken full pott, eftersom den, även om den är bra, inte är den bästa jag någonsin har läst. Många moment i handlingen är förutsägbara, även om det finns överraskande inslag. Att få följa berättelsen ur flera perspektiv ger en intressant överblick, och jag uppskattar verkligen att lära känna karaktärerna från olika synvinklar.
Ett annat plus är syskonskapet som är närvarande genom hela berättelsen. Zélie har sin bror Tsain med sig på uppdraget, och deras relation sätts på prov, vilket ger en intressant dimension som jag inte ofta stött på i fantasy. Tyvärr är övriga relationer inte lika överraskande, och man kan förutse vad som kommer att hända, då de följer mer klassiska mönster.
Children of Blood and Bone: Solstenen är en bra bok. Inte helt så fantastisk som jag hade hoppats på med tanke på alla lovord, men jag ser ändå fram emot nästa del. I början bjuder boken på oväntade vändningar, men det försvinner efter ett tag, och kvar står mer förutsägbara utvecklingar. Jag älskar dock den vikt som läggs vid syskonskap, och Adeyemis reflektioner i efterordet ger berättelsen ännu mer tyngd.
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
Andra delar i serien: Kommande.
Blev du intresserad? Du kan hitta boken på Adlibris, Bokus och CDON.
