Varje kapitel inleds med ett avskedsbrev kopplat till kärlek, och det är också ett sista kärleksbrev som utgör bokens kärna. År 2003 snubblar Liv över ett gripande brev undertecknat ”B”, vilket får henne att börja utforska sin egen historia. För 40 år sedan genomgår den unga kvinnan Jennifer Stirling en bilolycka som gör att hon förlorar minnet. Med tiden återfår hon minnena av sin man och vänner, men hon känner sig ändå inte så lycklig som alla förväntar sig, och hon inser att något saknas. När hon hittar ett brev som verkar vara adresserat till henne, börjar hon ifrågasätta sitt liv och de val hon har gjort, eller blivit tvingad att göra. Frågan är om en ung kvinnas vilja kan övervinna de normer som rådde i England på 60-talet. Det är en fråga som även Liv söker svar på.
”Jag tror att du och jag skulle kunna göra varandra väldigt olyckliga”, sa hon.
När han svarade var det som om något djupt inom honom gav efter, som en kapitulation. ”Jag tror”, sa han långsamt, ”att jag väldigt gärna skulle vilja det.”
— s. 119
Jojo Moyes gör alltid intryck. Det är helt klart. Detta är den sjätte boken jag läser av henne, och det är uppenbart att det inte handlar om tur när man skriver så många fantastiska böcker, utan om en enorm talang. Även denna bok är enastående, och idén bakom den är både unik och fascinerande. Det är en kärlekshistoria som på ytan verkar osannolik, men som jag ändå köper utan tvekan, då den är så perfekt och vacker.
Moyes ger läsaren en insiktsfull blick på livet, särskilt kvinnors liv, under 60-talet i England, med allt från äktenskap och arbete till att vara underordnad en man. Boken är både lärorik och underhållande på ett sätt som få andra kan åstadkomma. Man får verkligen med sig mycket nyttigt från den här berättelsen utan att någonsin tappa intresset.
Dessutom är den spännande. Jag utsåg den till månadens mest fängslande bok i juni, trots att jag också läste flera actionfyllda böcker. Den är genuint spännande och medryckande på ett vardagligt sätt. Berättelsen väver samman två parallella narrativ, med inslag som knyter an, och det finns cliff-hangers och en ständig längtan efter ett lyckligt slut, vilket gör att man vill läsa vidare.
Jag är också imponerad av hur lättfattlig boken är, trots att den innehåller två berättelser från olika årtionden och perspektiv från olika karaktärer. Det blir aldrig rörigt, vilket visar på Moyes skicklighet. En sak som jag reagerade på var att Liv är med i början men sedan försvinner under en stor del av boken för att sedan dyka upp igen. Det kändes som ett abrupt avbrott som kunde ha hanterats med en mer parallell handling.
Jag kände inte riktigt för Liv som karaktär, även om hon växte mot slutet när hon insåg sina misstag. Jennifer, å sin sida, beundrade jag från första stund. Hon är en stark förebild, särskilt för kvinnor, och ger en känsla av hopp och inspiration. Hon är definitivt en av mina favoritkaraktärer just nu, trots att vi är långt ifrån jämnåriga.
Sista brevet från din älskade är en historielektion om Englands 60-tal med fokus på kvinnor, och den lyckas underhålla genom hela berättelsen. Boken är otroligt medryckande, och handlingen är engagerande, oväntad och unik. När det gäller Jojo Moyes förväntade jag mig inget mindre.
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: 2015 (original: 2010)
Antal sidor: 491
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Last Letter From Your Lover
Annat: Läst som pocket
Blev du intresserad?
Du kan hitta boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Pocketversionen finns också på Adlibris, Bokus och CDON.
E-formatet finns på Bokus och CDON.
