”Finns det björkar i Sarajevo?” är en ny roman av den svenska författaren Christina Lindström. Berättelsen kretsar kring Kevin, en kille från Sverige vars föräldrar har sina rötter i Bosnien. De flydde till Sverige under kriget, vilket gör att Kevin inte riktigt passar in i sin omgivning. Han känner sig främmande inför sitt ursprung, och dessutom har han en storebror, Charlie, med utvecklingsstörning, vilket får Kevin att känna skam och dra sig undan mer och mer.
När Kevins föräldrar bestämmer sig för att återvända till Bosnien, blir Kevin och Charlie kvar hemma. Kevin lovar att ta hand om Charlie, men redan första kvällen går det snett. Tillsammans med sin vän Hannes och några nyfunna kompisar ger sig Kevin ut på en jakt – först för att hitta Charlie, men snart för att utforska livets mening.
”Tar du hand om Charlie ordentligt nu? Svär du i blod att du skyddar din bror?”
Att försöka förstå morsans universum är som att försöka överblicka hisnande höga berg och djupa avgrunder. Man skulle kunna tro att ryska torpeder var ute efter Charlie.
”Chilla”, suckade jag och lyckades ta mig loss ur hennes grepp.
(s. 23-25, e-bok)
Reflektioner kring boken
Böcker som denna får mig att tänka på alla de titlar man missar eftersom det finns så många andra som lockar. Jag hade faktiskt inte tänkt läsa ”Finns det björkar i Sarajevo?”, eftersom jag tyckte att den lät sådär. Men jag är glad att jag gav den en chans, för Christina Lindström har verkligen övertygat mig.
En av anledningarna till att jag initialt var tveksam var att huvudpersonen är en kille. Det brukar göra det svårare för mig att relatera och känna igen mig. Men här är det annorlunda. Lindström skapar en komplex karaktär i Kevin, med känslor och problem, utan att fastna i vanliga stereotyper. Kevin är unik, och jag tror att många, särskilt tonårskillar, kan känna igen sig i hans blyga och osäkra sätt att navigera i sociala sammanhang.
Teman som kärlek och vänskap behandlas på ett ärligt och insiktsfullt sätt, och relationerna mellan karaktärerna är fint skildrade. Författaren ger en sällsynt och välbehövlig bild av vänskap och kärlek ur en killes perspektiv, något som ofta förbises i dagens medier.
Samtidigt som vänskap och kärlek får stort utrymme, speglas även inslag av fotboll, fester och kriget i Bosnien. Trots den blandningen känns berättelsen mycket realistisk. Beskrivningarna av kriget och hur det är att vara svensk med bosniska rötter är tankeväckande. Trots att det händer mycket på de relativt få sidorna blir det aldrig överdrivet eller orealistiskt.
Språket är dessutom perfekt anpassat för berättelsen. Det är lättläst, snabbt och humoristiskt, vilket passar Kevin som karaktär och knyter ihop berättelsen på ett trovärdigt sätt. Det är inget extraordinärt språk i sig, men det känns skräddarsytt för boken och dess karaktärer, vilket förhöjer läsupplevelsen.
”Finns det björkar i Sarajevo?” imponerar på många sätt. Handlingen är bred och intressant, och trots att den är händelserik känns den aldrig överdriven. Jag uppskattar hur Christina Lindström bryter mot ideal och stereotyper och istället skapar en fängslande berättelse med unika karaktärer. Språket blir verkligen pricken över i:et i en bok jag är glad att jag snubblade över.
Betyg: ★ ★ ★ ★ ☆
Författare: Christina Lindström
Förlag: B. Wahlströms
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 316 (Inbunden: 270)
Åldersgrupp (Enligt mig): 14+
Serie: –
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Finns det björkar i Sarajevo?
Annat: Läst som e-bok
Blev du intresserad?
Du kan hitta boken på Adlibris, Bokus och CDON. E-boken finns även på Adlibris och Bokus.
