”Varje dag far barn illa i Sverige, men varje dag föds också hjältar.” - Intervju med Kim Fredlin

För ett tag sedan läste jag Kim Fredlins bok Kapten Sverige och här finns min recension. Det är en mycket intressant bok med ett viktigt budskap, och den blandar problematiska samhällsstrukturer med superhjälteinslag. Författaren skriver under pseudonym, men jag fick ändå chansen att göra en mycket informativ intervju med denne, och här är resultatet!

Beskriv Kapten Sverige med en mening!
Varje dag far barn illa i Sverige, men varje dag föds också hjältar.

Var hittade du inspiration till boken?
Den viktigaste delen av inspirationen kommer från två yrkesverksamma decennier inom olika former av ungdomsvård: från statlig institutionsvård enligt lagen om vård av unga, till arbete med ungdoms- och familjebehandling inom ramarna för Socialtjänstens verksamhet. Under dessa år har jag mött väldigt många barn och ungdomar som alla givit ungefär samma berättelse: de har hamnat i en byråkratisk process där ordningsmakten, rättsväsendet, vården, omsorgen och skolan har olika stora roller att spela. Många har hamnat i detta efter att de begått brott, alternativt gjort saker som inneburit att de varit en fara för sig själva eller allmänheten. Andra har helt enkelt haft otur. Hos en majoritet av dessa barn och ungdomar är också upplevelsen stark av att befinna sig i en nedåtgående spiral där de själva inte har någon som helst kontroll. Vuxenvärlden upplevs som klinisk, främmande eller i många fall fientlig En 14-åring kan ju inte ha kunskaper om de lagrum som existerar. Och faktum är att väldigt få vuxna inte heller känner till detta. Då är det lätt att gå vilse i en labyrintliknande djungel av paragrafer och instanser, som det för många tar åratal att komma ut ur.

Inom ramen för de tjänster jag haft har jag också personligen bevittnat, eller fått vittnesmål från kollegor och klienter, om den rasism som genomsyrar samhället. Alla ungdomar jag arbetat med som varit rasifierade har berättat om detta. Alla! Och den kommer från så många olika håll. Jag har som fackligt arbetsplatsombud fått ta del av anmälda incidenter där kollegor gjort sig skyldiga till rasistiska hatbrott på själva arbetsplatsen. Det har kommit från poliser, lärare, handläggare, jurister och många andra håll. Jag har i skolor sett hakkors och islamofoba tillmälen ristade i elevskåp och med åren förstått att den här sortens diskriminering är strukturell och en mycket osmickrande del av vårt samhälles kultur. Sist men inte minst har jag inspirerats av de områden där jag vuxit upp och tillbringat min barndom. Det fiktiva tjörnsamhället Inhamn är en syntes av många av dessa platser och några av dess invånare finns eller har funnits i verkligheten.

Vilka borde läsa Kapten Sverige?
Alla som tycker om hjältar i olika skepnader. Alla som tror på möjligheten att saker kan sluta väl trots att det kan se mörkt ut. Men framför allt vill jag att alla de barn och ungdomar som genom åren inspirerat mig att skriva denna berättelse, ska få möjlighet att känna att deras liv är värda att skildras. Att deras öden är värda egna berättelser. 

Hur kom du på att du ville skriva böcker?
En vän till oss var på besök från Stockholm en helg för ett antal år sedan. Vi tog en förmiddagspromenad på en strand i närheten och då berättade jag om en idé till en spänningsberättelse. Hon tyckte att jag självklart skulle börja skriva och sent den kvällen knappade jag de första raderna på Dagön, min första bok. Men egentligen har jag nog alltid velat skriva men aldrig vågat. Min gymnasielärare i svenska försökte uppmuntra mig, men rädslan att inte duga, att misslyckas, var för stor.

Vad vill du säga med Kapten Sverige?
Jag vill säga att du, just du som läser dessa rader, som läst boken, har ett värde oavsett hur du blivit behandlad av samhället eller vuxenvärlden. Att just du kan bli en hjälte, att du kan växa dig bortom alla fantasier. Det enda du behöver göra är att våga förstå dig själv. Våga se dina styrkor och de områden där du är svag. För bägge är ok. Vi är alla både svaga och starka och när vi kan acceptera detta har vi i oss kraften att förändras. Växa. Jag vill också säga att i vårt civiliserade Sverige, fast i skymundan så att de flesta inte ser något, far barn fruktansvärt illa i händerna på samhällets företrädare. Detta händer varje dag, varje timme, men det är bara när det går riktigt riktigt illa som vi får läsa om det i reportage och avslöjanden. I denna dolda värld finns väldigt lite insyn. Rättsskyddet för de allra svagaste är bräckligt som bäst. Jag vill att alla ska veta detta eftersom kunskap är grunden för förändring.

Vilket är ditt bästa skrivtips?
Skriv ner idéer när de kommer till dig. Var öppen för att de kan komma när som helst! Ibland är det en viss formulering, eller en karaktär. Eller en scen. En annan dag inser du plötsligt hur några av dina idéer hänger samman. Skriv ner detta också! Till slut har du ditt synopsis, skelettet till din berättelse. En dag när du minst anar det, kommer du känna suget att skriva. Då är det läge att avboka allt annat och bara skriv järnet utifrån den väg du stakat ut. Skriv för allt du är värd. Lär dig strunta i grammatik och stavning, sök det läge där du är helt inne i scenen du skriver, ungefär som när du tittar på en film. Eller så gör du på ett helt annat sätt. Som passar just dig. Bara du skriver spelar det ingen roll hur din process ser ut.

Hur ser dina kommande skrivplaner ut?
Det finns i nuläget ett halvfärdigt manuskript till en fortsättning på Kapten Sverige. Det går under arbetsnamnet Dunviken och utspelar sig direkt efter händelserna i första boken. Tempomässigt kommer den dock att skilja sig avsevärt och handlingen upplevs utifrån en rad olika berättarjag. De teman som var bärande i Kapten Sverige kommer dock att fortsätta utgöra berättandets ryggrad. Formatet är ungdomsbok (enligt Läsbarhetsindex) med hjälteinslag. Sedan finns också en novellsamling på tapeten, men där är jag mer förtegen i nuläget. Ett annat projekt som befinner sig på synopsisnivå handlar om temat psykisk ohälsa, även det ett område det behöver berättas mer om i vårt samhälle.

Tack, Kim Fredlin, för de mycket intressanta svaren på frågorna. Jag ser fram emot att läsa mer i stil med Kapten Sverige!