Nyligen hade jag möjlighet att läsa Kim Fredlins bok Kapten Sverige, och jag vill dela med mig av mina tankar. Boken är både tankeväckande och viktig, där den kombinerar komplexa samhällsfrågor med inslag av superhjältar. Författaren skriver under pseudonym, men jag fick chansen att göra en djupgående intervju med honom, och här är resultaten!
Hur skulle du beskriva Kapten Sverige med en mening?
”Varje dag far barn illa i Sverige, men varje dag föds också hjältar.”
Vad inspirerade dig till att skriva boken?
Min inspiration har sina rötter i två decennier av arbete inom ungdomsvård, där jag har sett olika aspekter av vård och behandling. Jag har mött många barn och ungdomar som ofta hamnat i en byråkratisk snårskog, där olika institutioner spelar sina roller. Många har kommit dit efter att ha begått brott eller varit en fara för sig själva eller andra, medan andra helt enkelt haft otur. Många av dessa unga upplever en känsla av att vara fast i en nedåtgående spiral utan kontroll. Vuxenvärlden kan kännas både främmande och fientlig.
En 14-åring kan inte förväntas ha koll på alla lagar och regler, och många vuxna känner sig också vilse i det juridiska systemet. Det är lätt att bli förlorad i en labyrint av paragrafer och instanser, en process som kan ta åratal att navigera. Jag har också sett och fått rapporter om den rasism som finns i vårt samhälle. Varje ungdom jag har arbetat med som tillhör en minoritet har berättat om sina erfarenheter av rasism, vilket jag har bevittnat på flera nivåer, inklusive på arbetsplatsen.
Jag har också inspirerats av de platser där jag vuxit upp; det fiktiva samhället Inhamn är en blandning av dessa verkliga platser och dess invånare.
Vem skulle ha nytta av att läsa Kapten Sverige?
Boken är för alla som uppskattar hjältar i olika former och för dem som tror att det finns hopp även när det ser mörkt ut. Men framför allt vill jag att de barn och ungdomar som inspirerat mig genom åren ska känna att deras liv och berättelser är värda att lyssna på.
Hur föddes din vilja att skriva böcker?
En helg för några år sedan besökte en vän från Stockholm oss. Under en promenad på en strand berättade jag om en idé jag hade för en spänningsberättelse, och hon uppmuntrade mig att börja skriva. Den kvällen började jag på min första bok, Dagön. Jag har nog alltid haft en dröm att skriva, men rädslan för att misslyckas har hållit mig tillbaka.
Vad vill du förmedla med Kapten Sverige?
Jag vill att läsaren ska förstå sitt eget värde, oavsett hur man har blivit bemött av samhället. Du har potentialen att bli en hjälte och övervinna dina egna begränsningar. Det handlar om att våga se både sina styrkor och svagheter. Vi är alla både svaga och starka, och när vi accepterar detta kan vi förändras och växa.
Jag vill också belysa att barn i vårt samhälle lider under svåra omständigheter, ofta i händerna på systemet, och detta händer varje dag. Det är sällan vi får en inblick i dessa dolda problem, och rättsskyddet för de mest utsatta är ofta otillräckligt. Kunskap är avgörande för förändring.
Har du något skrivtips att dela med dig av?
Mitt bästa tips är att alltid skriva ner idéer när de kommer till dig. De kan dyka upp när som helst! Det kan vara en fras, en karaktär eller en scen. När du börjar se hur dina idéer hänger ihop, skriv ner det. Snart har du ett synopsis som kan bli grunden för din berättelse. När du känner inspiration, se till att avsätta tid för att skriva. Låt inte grammatik eller stavning hindra dig; var i stunden och skriv som du känner för.
Vad har du för framtidsplaner kring ditt skrivande?
Jag arbetar på en uppföljare till Kapten Sverige, som just nu har arbetsnamnet Dunviken. Den utspelar sig direkt efter första boken men kommer att ha ett annat tempo och olika perspektiv. Jag planerar också en novellsamling och ett annat projekt som handlar om psykisk ohälsa, ett ämne som verkligen behöver belysas mer.
Tack, Kim Fredlin, för dina insiktsfulla svar. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer från dig i framtiden!
