Ord i djupaste blått är skriven av den australiensiska författaren Cath Crowley. Denna bok handlar om sorg och böcker, men framför allt om kärlek – en kärlek som kan finnas utan att vara romantisk. Tre år har passerat sedan Rachel och hennes familj flyttade bort, vilket innebar ett avsked från hennes vänner, särskilt bästa vännen Henry. Hon lämnade efter sig en kärleksförklaring, men tiden har gått utan svar och kontakten mellan dem har sakta försvunnit.
Ungefär ett år efter den tragiska händelsen som förändrade Rachels liv – hennes bror Cals död – återvänder hon till sin hemstad. Minnet av den obesvarade kärleken hänger kvar, och när Rachel får anställning i bokaffären som Henrys pappa äger, inser hon att hon måste konfrontera det förflutna och påbörja ett nytt kapitel. Hon väljer att inte nämna Cal, vilket snart blir komplicerat när hon inser att han betydde mer för henne än vad hon förstått. Kanske har hon även misstagit sig om Henry? Finns det en möjlighet att återuppbygga det som en gång var?
”Man kan inte lappa ihop att någon glömmer bort en. Resten av livet kommer man alltid att oroa sig för att de ska glömma en, precis som de gjorde förr. Man kommer alltid att veta att de klarar sig utmärkt utan en, men att man själv inte kan klara sig utan dem.”
— s. 59
Det var länge sedan jag sträckläste en bok. En bok där jag verkligen kunde förlora mig själv och där sidorna bara flög förbi. Efter att ha läst att Cath Crowley kommer från Australien, kändes mycket av berättelsens charm plötsligt mer förståelig. Jag tänker på Jellicoe Road – böcker från Australien har ofta en speciell gnista, och Ord i djupaste blått är inget undantag. Från första sidan är det en fantastisk läsupplevelse, med en berättelse som är både äkta och djupt berörande.
När man får klarhet i vem som har skrivit till George genom hela boken, krossas ens hjärta lite. Det är dessa små, oväntade ögonblick som gör läsningen så känslosam. Omslaget, fyllt av böcker och mellanpartier med bilder och citat, bidrar också till upplevelsen. Det var faktiskt omslaget som fångade min uppmärksamhet först, och berättelsen om antikvariatet och brevbiblioteket gjorde att jag inte kunde slita mig från boken.
Idén med brevbiblioteket är underbar och något jag verkligen önskar fanns i min närhet. Sidorna mellan kapitlen med bilder på böcker och korta citat är en fin detalj som gör boken estetiskt tilltalande. Crowley har verkligen tänkt på allt, vilket gör att detta är en bok jag kommer att minnas länge.
Språket är vackert och jag uppskattar att få läsa från både Rachel och Henrys perspektiv. Deras historier är helt olika, men de känner båda samma sak utan att riktigt inse det, vilket gör att man som läsare verkligen engageras i deras liv. Relationerna mellan karaktärerna är fascinerande, och redan från början känns deras vänskap drömlik när den långsamt återuppstår efter många år.
Jag har saknat att läsa om så här fina relationer, och Ord i djupaste blått var precis vad jag behövde. Det är inte bara en bok som handlar om böcker (även om brevbiblioteket nästan får mig att gråta), utan också en berättelse med ett vackert språk, en hjärtskärande handling och karaktärer med relationer som man bara kan drömma om. Perfekt för den som söker djupa insikter om livets frågor, men gärna med en dos humor, böcker och hopp.
Betyg: ★★★★★
Författare: Cath Crowley
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2016)
Antal sidor: 287
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Words in Deep Blue
Blev du intresserad?
Du kan hitta boken på Adlibris, Bokus och CDON.
Boken finns även i e-format på Adlibris och Bokus.
