Suicide Club är en originell dystopi av Rachel Heng, en debutförfattare från Singapore. Istället för att skildra krig och förödelse, centrerar boken sig kring kost, hälsa och strävan efter odödlighet. Huvudkaraktären Lea, som är över hundra år gammal, lever på portionspåsar med Nutripak och genomgår regelbundna medicinska kontroller för att maximera sin livslängd. Snart kan hon till och med få möjlighet till evigt liv. Men när en gammal bekantskap plötsligt dyker upp igen, sätts hennes liv på prov. Ett misstag från Leas sida gör att hon hamnar på samhällets skuggsida. Genom denna process upptäcker hon nya aspekter av sig själv och börjar ifrågasätta sin längtan efter odödlighet. Finns det kanske något mer betydelsefullt?
”Lea kände ett häftigt hugg i bröstet. Ett tryck över magen, en åtstramning i strupen. Åttioåtta år hade gått sedan han försvann utan att säga farväl, och där var han igen. På andra sidan gatan, som om han aldrig hade varit borta.” s. 18
Jag har läst fler dystopier än jag kan minnas de senaste åren och har nått en punkt där jag är trött på de mörka, negativa framtidsvisionerna. Just då dyker Suicide Club upp – en dystopi, men med ett helt annat perspektiv. Här handlar det inte om krig eller statlig kontroll, utan om ett fantastiskt samhälle där livets möjligheter nästan är oändliga.
Det som verkligen fångar mig med Suicide Club är hur Rachel Heng lyckas diskutera teknologisk utveckling och mänsklighetens framsteg samtidigt som hon skapar en dystopisk atmosfär. Hengs skildring känns högst aktuell, med dagens hälsohets och oro kring vad vi äter och hur det påverkar vår livslängd. Det är skrämmande att läsa om ett samhälle där vår nuvarande verklighet har tagit en extrem vändning och vilka konsekvenser det kan få. Heng väcker känslor och tankar jag aldrig tidigare haft, vilket gör boken både fängslande och obehaglig.
Trots allt finns det en aspekt av boken som jag har svårt för – jag saknar en tydlig huvudhandling. Det tar för lång tid innan bokens centrala tema tar fart, och jag upplever att transportsträckan fram till dess känns meningslös och utdragen. Jag skulle ha velat se konflikten introduceras tidigare för att ge boken mer driv.
En annan aspekt som förvirrar mig är Lea själv. Hon är över hundra år gammal, men då boken klassas som ungdomslitteratur, framstår hon initialt som en ungdom. Denna känsla kvarstår genom hela berättelsen och skapar en viss komplexitet. Även om Lea är gammal, agerar hon inte som en vuxen, vilket gör det svårt för mig att identifiera mig med henne. Samtidigt är det ett intressant inslag som jag inte kan släppa.
Suicide Club tar dystopigenren till nya höjder och målar upp ett samhälle som skrämmer med sin närhet till vår egen verklighet. Det är en unik bok i sin genre, och de nya perspektiven på livet gör att den stannar kvar i minnet. Även om jag saknar ett starkare driv i handlingen och har svårt att placera Lea, har boken väckt obehagliga känslor och tankar inom mig, vilket jag anser är en framgång i sig.
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Rachel Heng
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2018 (original: 2018)
Antal sidor: 303 st
Åldersgrupp (Enligt mig): 15+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Suicide Club
Blev du nyfiken? Boken finns att hitta på Adlibris, Bokus och CDON. E-formatet finns också tillgängligt på Adlibris och Bokus.
