Det har nu gått över en vecka sedan Netflix lanserade sin första svenska originalserie, och jag känner att det är dags att dela med mig av mina tankar om den. Serien jag syftar på är Störst av allt (Quicksand), en ny svensk produktion bestående av sex avsnitt på 45 minuter vardera, som bygger på Malin Persson Giolitos bästsäljare med samma titel. Jag läste boken för nästan två år sedan, och ni kan hitta min recension av den här (den har för övrigt blivit det mest populära inlägget på min blogg under en längre tid!).
För att ge en kort sammanfattning handlar TV-serien om Maja, en artonåring som istället för att fira sin student sitter häktad under stränga villkor. Hon har blivit anhållen efter en tragisk skolskjutning i Djursholm, där hon är den enda överlevande. Berättelsen växlar mellan Majas tid i häktet, inklusive rättegångar och polisförhör, och händelserna innan skjutningen. Det är en skildring av en överklass i Djursholm där gränserna mellan rätt och fel har suddats ut, med teman som föräldralöshet, psykisk ohälsa, drogmissbruk, vänskap och kärlek, samt insikten om att den som alla har gett upp om kanske inte går att rädda.
Jag var ganska nervös inför att se serien, särskilt med tanke på hur mycket jag uppskattade boken. Den är unik och viktig på många sätt. Men jag blev snabbt positivt överraskad; serien är verkligen imponerande. Jag kan förstå att vissa kritiker anser att de två första avsnitten är lite långsamma, men för mig som redan kände till berättelsen från boken, gjorde det inte så mycket.
Överlag tycker jag att serien lyckas väl med att fånga det väsentliga. Den visar på ett utmärkt sätt hur Sebastian plötsligt kliver in i Majas liv, och hur deras relation först verkar vara något positivt för alla inblandade. Det är också intressant att se hur hennes bästa vän Amanda trycker på för att Maja ska hålla fast vid Sebastian, även när allt börjar gå snett. Det känns verkligt och fångar exakt den känsla som boken förmedlar.
En skillnad jag märker är att Maja känns mer sympatisk i tv-versionen än i boken, vilket jag personligen ser som en positiv förändring. Jag vill också lyfta fram skådespelarna, särskilt Hanna Ardéhn (Maja), Felix Sandman (Sebastian), William Spetz (Samir) och Ella Rappich (Amanda). De gör sina roller med stor trovärdighet. Ardéhn visar verkligen skillnaden mellan Maja ”före” och ”efter”, och Sebastian framstår som både oemotståndlig och skrämmande.
Mina favoritavsnitt är helt klart avsnitt tre och sex. Avsnitt tre berörde mig djupt, särskilt under begravningen och när Maja talade om Amanda. Jag älskar verkligen Molly Sandéns version av ”Rosa himmel” och lyssnar på den flera gånger om dagen. Avsnitt sex är också fantastiskt, dels för att det ger en stark avslutning, men också för att Majas advokat verkligen får glänsa där.
Sammanfattningsvis är Störst av allt en mycket välgjord TV-serie, och precis som många andra hoppas jag att de hittar på något tillräckligt bra för att göra en ny säsong!
