”De kommer ändå inte tro mig” är skriven av Ulla M. Nissen och handlar om Elsa, som just har börjat åttan på en ny skola i en ny stad, omgiven av helt nya människor. När hon får en inbjudan till en fest utan föräldrar i början av terminen, kan hon inte bara tacka nej och riskera att gå miste om chansen att få nya vänner, så hon ljuger för sina föräldrar. Under festen utsätts hon för ett sexuellt övergrepp, men hon kan inte berätta det för någon; hon är övertygad om att ingen kommer att tro henne. Elsa sjunker allt djupare ner i sin ångest, samtidigt som hon närmar sig både nya vänner och killar. Men om alla visste vad som hade hänt, skulle de tycka att hon är så vidrig att de aldrig mer skulle vilja umgås med henne. Nu handlar allt om att glömma.
”Hon kan inte fatta att det händer. Det är så fruktansvärt obeskrivligt outhärdligt. Så hon stänger av. Musiken där ute i vardagsrummet hörs långt borta, som genom ett filter. ’Tror du att du och jag kommer att minnas den här kvällen…’ Hjärtat vill banka sig ut ur bröstet och halsen är hopsnörpt. Han luktar vidrigt. Och han tvingar henne.” (s. 18-19)
Första intryck
När jag hade läst 63 sidor var jag nära att lägga ner boken för gott. Anledningen var enkel: jag och huvudpersonen Elsa kände ingen kontakt. Hon är 14 år och går i åttan, men känns mycket barnsligare än min lillasyster som går i sjuan. Till slut bestämde jag mig för att läsa vidare, och jag är glad att jag gjorde det. Men efter 221 sidor kände jag fortfarande inte att jag och Elsa kom överens, vilket är mitt största problem med boken.
Jag tror att ”De kommer ändå inte tro mig” kan vara perfekt för rätt läsare, men jag kan inte relatera till Elsa, som dricker alkohol på föräldrafria fester, får panik om någon ser henne utan plattat hår och oroar sig över sin A-kupa. Den verklighet som M. Nissen beskriver stämmer inte överens med min egen upplevelse av att vara fjorton år. Å andra sidan är jag tacksam för att jag inte har behövt leva det liv som Elsa tvingas genomlida, och jag tror verkligen att M. Nissen har lyckats fånga bokens centrala teman.
Elsas upplevelser känns äkta, med en naken och ärlig stil som gör boken stark och rå. Man kan verkligen sätta sig in i hennes förfärliga situation, vilket gör att bokens viktiga budskap framträder tydligt.
Karaktärer och relationer
Ibland blir det svårt att sympatisera med Elsa när hon behandlar andra illa. Det känns som en vanlig reaktion på psykisk ohälsa och trauma, vilket gör det passande för berättelsen, men det gör det också svårare för mig att engagera mig i hennes liv. Jag uppskattar dock relationen mellan Elsa och Lilian, som snart känns trovärdig och genuin. Den vänskapen är definitivt bokens största styrka.
Tyvärr finns det aspekter av boken jag inte gillar. Det händer inte mycket i handlingen. Inledningen är okej, men mitt i boken känns det som en långsam upprepning där Elsa äter mindre, tränar mer och mår sämre, samtidigt som hon avvisar Isak. Boken hade vunnit på att vara kortare eller kanske slås ihop med nästa del. Slutet är abrupt och väcker många frågor, vilket ledde mig till att läsa nästa bok direkt för att få klarhet. Det kändes naturligt att läsa dem i följd, eftersom ”De kommer ändå inte tro mig” inte har något ordentligt avslut.
Sammanfattning
Boken lägger stort fokus på viktiga budskap, men det känns inte som en typisk ungdomsroman. Jag och Elsa får aldrig någon kontakt, och kärleken som beskrivs känns overklig. Även om relationen mellan Elsa och Lilian är lyckad, saknar jag ett bra avslut som inte lämnar mig beroende av en uppföljare för att få en helhetsupplevelse. Det är en viktig bok som berör tunga ämnen på ett bra sätt, men mer fokus på karaktärer och relationer hade gjort den ännu starkare.
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Ulla M. Nissen
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2017
Antal sidor: 221
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: Elsa-serien, Del 1
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: De kommer ändå inte tro mig
Andra delar i serien: Det måste gå
