Fahrenheit 451 är Ray Bradburys mest kända verk, publicerad 1953. Boken skildrar en dystopisk framtid under mitten av 2000-talet, där tv och radio dominerar. Brandmän har inte längre som uppgift att släcka bränder, utan att tända dem. Deras uppdrag är att förstöra böcker, och om det behövs, även bränna ned husen där de finns samt de som bor i dem. Guy Montag arbetar som brandman, men när han stöter på den gåtfulla Clarisse McClellan förändras hans syn på livet radikalt. Kan det verkligen vara så att böcker är helt meningslösa, bara för att de inte är verkliga? Montag står inför valet att anpassa sig till samhällets normer eller att våga ta risker som kan kosta honom allt, men också ge honom den glädje han längtar efter.
”It’s fine work. Monday burn Millay, Wednesday burn Whitman, Friday Faulkner, burn ’em to ashes, then burn the ashes. That’s our official slogan.” s. 6
Jag hade tänkt att jag skulle vara ”duktig” och läsa något på engelska, men kanske var detta inte den bästa boken för det. Jag tror att jag hade uppskattat berättelsen mer om jag hade läst den på svenska, mitt modersmål. Då hade jag kanske kommit närmare textens innehåll och känslor. Nu, när jag läser, känner jag mig ständigt avskild från händelserna. Jag blir aldrig riktigt engagerad, och ingenting känns som om det händer ”här”. Det gör att läsningen blir tråkig; jag knyter aldrig an till karaktärerna och bryr mig inte om vad som sker.
Kanske hade språket inte gjort någon större skillnad? En sak är dock tydlig för mig: det finns en brist på relationer och karaktärsutveckling i boken. Visserligen får vi se Guy Montags liv förändras, men hans relation till Clarisse känns ytlig och kortvarig. Det gör att jag har svårt att förstå hans tankar och känslor, och därmed framstår allt som orealistiskt.
Trots detta blir jag inte besviken på den del av berättelsen som jag faktiskt var intresserad av, nämligen den fascinerande premissen om en värld där brandmän bränner böcker. Bradbury har skapat ett intressant scenario, och jag uppskattar särskilt slutet och de litterära utdragen som finns i boken. De skapar fina känslor, och berättelsen är utan tvekan unik. År 1953 måste den ha varit en riktig nyhet i litteraturen, och det respekterar jag.
Tyvärr räcker inte det riktigt hela vägen. Fahrenheit 451 är en intressant bok om ett fascinerande ämne, men den fångar ändå inte mitt intresse. Jag känner mig inte berörd av vare sig händelser, karaktärer eller relationer. Jag saknar realistiska relationer; allt går för snabbt och för overkligt. Jag önskar att jag verkligen fick lära känna Guy Montag och de andra karaktärerna, men istället förblir jag en främling för dem. Jag saknar också händelser som får mig att vilja fortsätta läsa.
Betyg: ★ ★ ★ ☆ ☆
Författare: Ray Bradbury
Förlag: Simon & Schuster Paperbacks
Utgivningsår: 2013 (original 1953)
Antal sidor: 158 (249 inkl. ”History, Context and Criticism”)
Åldersgrupp (Enligt mig): 13+
Serie: –
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Fahrenheit 451
Annat: Läst på engelska
Blev du intresserad? Du hittar boken på Adlibris, Bokus och CDON.
